-Det är ingen ordning på världen längre, klagade Beata. Jag får inte åka till Kuba för maken men själv kan han försvinna på vildmarkssafari i tre veckor - för att kunderna kräver det - och lämna mig ensam med disken och skinkan och ett avlopp som har gett upp andan. Det är orättvist. 
-Livet är hårt, sa Coco. 
-Grymt, sa Asta. 
-Det är inte ens någon ordning på adventskalendern längre, gnölade Beata vidare. Var är änglarna och glittret? Chokladen och de förtrollade kaninerna?
-Det är inte som förr, höll Coco med om. Vi lever i en perverterad tro på den gamla goda tiden, då barn var barn och så vidare. Strunt.
-Inga överraskningar, ingen magi, fortsatte Beata.
-Nej men så illa är det väl ändå inte, sa Asta. Vi har ju i alla fall råd att köpa en adventskalender nuförtiden.
-Åh, nej kom inte dragande  med din miserabla barndom igen, sa Coco och hällde upp av julkonjaken. Snart drar du den där om skolådan och landsvägen också. 
Astas tystnad var sårad. 
-Men vad jag undrar är, sa Coco och sög på sin konjak. Var är kalenderpojkarna?
-Kalenderpojkarna? Asta och Beata tittade på henne.
-Ja, ni vet de där som viker ut sig i kalendrar. Pinuppojkar.
-Jaha, kom det med tvekan från Asta och Beata. 
-En för varje månad, sa Coco. Det vore något det. 
-En vadå? sa Asta. 
-Bringa, sa Coco. Med rutor på magen, häradsbetäckare, biff, sådana där som inte är som du och jag. Comprende signora?
-Såna som de på Kuba? sa Asta och klarnade i blicken. 
-Just det, sa Coco. Nu trillade poletten ner i avgrunden.
-Nu förstår jag, utbrast Beata. Men ska du ha en om dagen som kaninerna på Liseberg, eller en i månaden? 
-Det räcker med en i månaden, sa Coco. Om det finns telefonnummer till dem. Även om det skulle vara trevligt med kaniner också.
-Skitbra, sa Beata och rusade iväg. 
Två dagar efter julafton sa Asta:
-Jag undrar var Coco håller hus?
-Hon är fullt upptagen med sin nya julklapp, sa Beata. Januari ställde upp, han skulle hjälpa henne med momsredovisningen också. 
-Säger du det, sa Asta. Så praktiskt. 
-Jag undrar om det någonsin kommer en kalender med rörmokare, sa Beata och tittade dystert ner i vasken där vattnet sakta steg upp mot kanten. 
-Jag hittade en med minröjare på rean, sa Asta. Kan det vara nå´t?
-En sjunkbom skulle nog göra mer nytta, sa Beata. 
-Glurp, sa avloppet. 
 

Astas arkiv 1998


Astas arkiv 1999

Astas arkiv 2000

copyright  hamnqvist