-Är det ett nytt millennie så är det, sa Asta och plockade resolut ner julgransprydnaderna i fönstret. Här ska rivas för ljus och luft. 
-Jag tycker du tar i, sa fanskapet. Det är väl inget märkvärdigt med ett nytt millennie?
-Jag har aldrig varit med om det förut, sa Asta och slängde ut en gammal soffa som stod och skräpade i vardagsrummet.
-Förresten så var det antagligen redan 1996 eller 1997, sa fanskapet. 
-Vilket, sa Asta och rev ut innehållet i garderoberna.
-Millennieskiftet, sa fanskapet och höll hårt i mattfransarna. Forskarna tror att den där supernovan som de vise männen såg brände av några år innan noll. Närmare bestämt 2003 eller 2004 år sedan.
-Kan inte stämma, sa Asta. Jag känner tydligt att det är nu. Föraningarna kom tidigt men det är nu det händer. 
-Det är väl ändå inte millennieskiftets fel att du fått städnoja, sa fanskapet. Den där pälsen är det inget fel på. 
-Utrangerad, gammaldags, töntig, otrendig, för liten, sa Asta och pustade ut ett andetag. Möjligtvis något för Beatas loppcirkus.
-Cocos loppcirkus, sa fanskapet och tog ett varv i hårstråna. Beata har loppmarknad, Coco samlar på kuriosa. Ett helt kretslopp de där två tillsammans. Coco drar in genom hallen och Beata släpar ut genom köksingången.
-Sen säljer jag och gör lite pengar på kuppen, sa Asta nöjt.
-Jag förstår det inte, fortsatte fanskapet utan att lyssna på henne. Första advent satt du och räknade flasklock och tyckte att livet var förskräckligt. I morse klev du upp tio i sex utan att knota och åkte till jobbet. 
-Man kan inte suga på ramarna hela livet, sa Asta och granskade en lila duffel med tillhörande palestinasjal. Man måste våga för att vinna. 
-Ett nytt jobb dessutom, sa fanskapet. 
-Man kan inte ha samma jämt, sa Asta och slängde duffeln i ut-högen. Variation är kryddan i livet. 
-Men utan att fråga mig, sa fanskapet och slog ut med tassarna. 
-Jag hann inte, sa Asta och hystade ut fem kassar i svalen. Det gick så fort. 
-Det mesta går fort nuförtiden, sa fanskapet. Är du rädd att millenniet ska ta slut lika fort som det började eller? 
-Man kan aldrig så noga veta, sa Asta och stannade upp en halv sekund. Man får smida medan järnet är varmt. 
-Och skjuta haren medan den fortfarande springer, sa fanskapet. Så inte gröten kallnar på faten?
-Är du ironisk, sa Asta och tittade förvånat på fanskapet.
-Absolut inte, sa fanskapet. Men när du ändå storstädar så kan du städa ut klyschorna i språket också.
-Den som lever får se, sa Asta stött. 
-Den som har lever får se heter det, sa fanskapet pedagogiskt.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist