-Kom inte dragandes med Havanna nu igen, sa Beata och la ner stickningen. 
Asta låg på vardagsrumsgolvet omgiven av resekataloger och utskrifter från Internet. 
-Klanka inte på det lilla livet, sa Coco från soffan. Hon behöver rasta sin fantasi. 
-Tur och retur, sa Asta till telefonen. Med avbeställningsskydd.
-Vem pratar hon med, sa Beata misstänksamt. Det är väl inte riks?
-Riks finns inte längre, sa Coco. Läser du inte ekonominyheterna?
-Jodå, sa Beata,. och så fort de sänker i ena änden så tar det igen det i den andra. Någonting har blivit dyrare. Jag känner det på mig. 
-Det är ett Visa-kort, sa Asta. Numret är...
Beata stelnade till. 
-Jag känner igen det där numret, sa hon och vände sig till Asta. Du kan inte använda det så där utan vidare!
-Lugna dig, sa Coco. Några kronor hit eller dit spelar väl ingen roll. Så länge hon har roligt. 
-Tjugotvå tusen, sa Asta. Då skickar ni biljetterna? Kalas. 
-Tjugotvå tusen, skrek Beata i falsett. 
Coco ryckte till och sprätte iväg glöd och aska över rummet. 
-Nu får du lugna ner dig, sa hon irriterat. 
-Ja men den galna människan köper biljetter för tio tusentals kronor och betalar med kort till främmande människor som vi inte ens sett röken av. 
-Det är väl ingenting att hetsa upp sig för, sa Coco. Det är snart krig i halva Afrika. Då kan man börja hetsa upp sig.
-Nu har jag beställt en resa, sa Asta stolt. 
-Jag hörde det, skrek Beata. 
-Till Bora-Bora, fortsatte Asta. Jag ska dansa hula-hula och ha kokosnötsbehå och hibiskusar i örat. 
-Äntligen, sa Coco. Otroligt, fantastiskt. När åker du?
-Nu, sa Asta och log vitt och brett. 
-Underbart, sa Coco.
-Fråga vems kort hon använde, väste Beata med kvävd stämma och pekade med ett krokigt finger på Asta. Coco tittade förvånat på henne. Asta nickade glatt tillbaka. 
-Använder du mitt kort för att åka på lyxresa till Söderhavet? röt Coco. Jag ska flå dig levande ditt otäcka lilla stycke.
-"Klanka inte på det lilla livet", sa Beata spydigt när Coco kom tillbaka svimfärdig av att behöva röra sig hastigt i upprätt läge. "Hon behöver rasta sin fantasi".
-Den har hon rastat för sista gången, sa Coco bistert. När jag kommer till Bora-Bora ska hon få se på andra bullar. 
-Ska alla åka till Bora-Bora helt plötsligt, sa Beata. Vänta på mig!
-Du får använda eget kreditkort, sa Coco och försvann ut i hallen. Mitt är övertrasserat för länge sen. 
-Snåljåpa, muttrade Beata och ringde flygbolaget. 
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist