-Okej, sa Coco, vad gör vi nu? 
-Gick inte du någon slags hula-hula-kurs, sa Beata. 
-Nej, det var hawaiiansk massage, sa Coco. Tror jag. En dyr kurs vill jag minnas. 
-Sätt igång och massera då, sa Beata. Här kan vi inte sitta. 
-Sätt igång och sätt igång, sa Coco. Det är inte så himla lätt. 
-Du brukar väl inte banga för lite omständigheter, sa Beata. Tänk på den gången du serverade pop-corn till prins Charles och fick kronjuveler i dricks. Eller när du sålde sand till Saudiarabien. 
-Det var på den gamla goda tiden det, sa Coco. Innan jag blev samvetsöm. 
-Du är inte samvetsöm, sa Beata. Du kan lura skjortan av vem som helst och nu sitter vi i så kallad djupdynga här och jag vill se konkreta åtgärder från din sida. 
-Konkreta åtgärder? Från min sida? Coco spände blicken i Beata som satt på sin Samsonite-kopia och försökte se ut som hon hade en Rolex på armen. 
-Och hur skulle det vara om fru Märkvärdig satte fart på sin egen ända och gjorde någonting? 
-Jag såg till att de inte slängde av oss direkt, sa Beata. Det var en heroisk insats från min sida. 
-Det var jag som såg till att de inte slängde av oss direkt, sa Coco. Utan min övertalningsförmåga hade Nordsjön varit vår enda vän. 
-Hur många är de tror du? Beata drog kappan tätare omkring sig i kulingen och tittade ut över räcket.
-Skulle tippa på ett hundratal, sa Coco och lyckades få fyr på en liten fimp som hon höll i lä under läderjackan.
-Var tog Asta vägen? undrade Beata och höll i hatten. 
-Hon sa att hon skulle skrapa ihop till biljetten och sen stack hon, sa Coco och släppte fimpen som seglade iväg på egna vingar. 
-Vi får leta rätt på henne, sa Beata. Det här börjar bli desperat. 
De smög nerför lejdare och trappor, genom korridorer och ståldörrar. Längst bort i en riktning hörde de högljudda skratt och skrålande mansröster, blandade med en ljus kvinnoröst. 
-Herregud, hon är i fara, skrek Beata. Vi skulle aldrig ha skällt på henne så. 
-Asta, vi kommer, vrålade Coco och rusade in i manskapsmässen. 
Hon var omgiven av ett gäng oljeriggsarbetare som skrattade och knuffade på varandra. I mitten satt en kapten Haddock-liknande figur och såg måttligt road ut. 
-Jag har vunnit så vi kan åka jorden runt, sa Asta och viftade med en tjock bunt sedlar. Sergei ska ringa helikoptern så kan vi åka på en gång. 
-Bora-Bora here you go, sa Sergei och pussade Asta på kinderna om och om igen.
-Visst är han gullig, sa Asta. Jag tror jag tar med honom på hula-hula-kursen. 
-Hibiskusar i örat är precis hans stil, sa Coco.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist