Måndag den 18 juni 2001 Bonk på näbbet
-Vad har du gjort, sa Beata när Coco vacklade in i vardagsrummet. -Bara ett vanligt krogslagsmål, sa Coco och viftade bort henne. -Du är alldeles blå, sa Asta. Blåtira liksom. -Så går det, sa Beata. Så går det när man ger sig i lag med fel sorts karl. -Definitivt, sa Coco. Precis så här går det. Man får bonk på näbbet. -Men, sa Asta, det stämmer inte. -Klart det stämmer, sa Beata. -Precis så är det, sa Coco och dråsade ner i soffan. -Vem skulle lyckas att ge Coco en blåtira, envisades Asta, utan att bli gravt handikappad? -Har du varit på akuten och tittat efter, sa Coco och tuggade på en tandpetare. -Det är någonting fel med det här, sa Asta. -Lägg dig inte i sån´t som du inte begriper då, sa Coco. Ro hit med en konjak istället. Coco ruvade i soffhörnet som en ilsken tiger. Beata stickade med en rättfärdig aura. Asta smög omkring och funderade. -Var det inte den här helgen han skulle vara på biker-möte i Borås, sa Asta till slut. -För du almanacka åt mina karlar också, fräste Coco. -Och en skulle på affärsresa till Trinidad, sa Beata. Nu när du säger det så.... -Och till mig sa du att du skulle ta en öl med han den där vad han nu är, fortsatte Asta. Hybriden. Han slåss väl inte. -Nej, röt Coco, han slåss inte. Inte nuförtiden. -Vekling, sa Beata och bet av en tråd. -Och när jag lämnade er runt midnatt så var ni väldigt goda vänner, sa Asta. På ett hybridiskt sätt då förstås. -Giv mig styrka, sa Coco. -Drick inte upp all konjaken, sa Beata. Det är snart midsommar. -Så var fick du blåtiran ifrån? sa Asta. -Det var en cykel i vägen, sa Coco och tittade surt på spindelväven i taket. -Såg du inte den då, sa Asta. -Jag hade ett paraply uppfällt, sa Coco. Det spöregnade. -Cyklarna har blivit så aggressiva på sista tiden, sa Beata. En försökte ta livet av mig på Vasagatan häromdagen. -Jag fick springa gatlopp i Allén en morgon, sa Asta. Blodtörstiga bestar. -Den här låg i bakhåll, sa Coco. -Var det en mountainbike? sa Beata. -Skeppshult, sa Coco. Renlevnadsvarianten. -Somliga straffar Gud genast, sa Beata. -Andra får villkorligt, sa Asta. -Paraplyet gick åt helvete direkt, sa Coco.
Arkiv
copyright hamnqvist |