Måndag den 20 augusti 2001 Drömmar om film
-Man kanske ska bli sån där demonproducent, sa fanskapet. Åka på Oscarsgalor, filmfestivaler i Cannes, Guldbaggeutdelningar. -Fantomregissör, sa Asta. -Eller filmstjärna, fortsatte fanskapet utan att lyssna så noga. Åka limousine och dricka champagne hela dagarna. -Du blir så krattig i pälsen av alkohol, sa Asta. Den klibbar ihop på något sätt. -Jag drattar inte alltid i, sa fanskapet sårat. -Ofta nog, sa Asta. -Sist hade jag flytväst. -En ynka oliv räddade livet på dig, det är sant. -Om jag var en känd filmstjärna skulle folk hålla rätt på mig och inte lämna mig ensam timmavis i baren. -Jag lämnade dig där för att du skulle spana på folk, sa Asta. Det var en massa hysch-hysch och jag fick inte vara med. -Man måste insupa atmosfär för att kunna bli kreativ, sa fanskapet. Se bara på de verkliga stjärnorna. De har en metod. De lever sig in i saker. Studerar verkligheten. -Och jag som trodde att det bara var film. -Dustin Hoffman sprang flera timmar om dagen för att känna hur det var att vara med i Maratonmannen. -Men han var ju med? -Hur rollfiguren skulle känna det, sa fanskapet. Är du alldeles fantasilös eller? -Aha, sa Asta. Och vilken film levde du dig in i går då? Trainspotting? Vem är rädd för Virginia Woolf? -Igår var jag Humphrey Bogart i Casablanca. Alla jublade. -Fantastiskt, sa Asta. Jag måste ha missat någonting. -Och du låg väl och sov som vanligt? -Det är faktiskt ett ganska intensivt tempo här på dagarna. -Veklingar, sa fanskapet. Så går det när medelmåttor ska försöka efterlikna oss genier. Utan passion blir det bara tungt och trögt. -Och så hade vi den där uppgiften att lösa till idag, sa Asta. Hur gjorde du med den? -Uppgiften? Fanskapet tittade upp i taket. -Läxan, förtydligade Asta sig. Avslutningen på hela den här folkhögskolekursen. -Åh den, sa fanskapet. Jag tänkte lösa den på ett annorlunda sätt. Improvisera. När man kan sina saker går det att köra på lösa boliner. Vara fri i sin konst. -Ska du improvisera fram ett helt års bokföring? sa Asta. -Dubbel italiensk, sa fanskapet. Med saltomortal. -Saltad räkning heter det, sa Asta. -Går det så går det, sa fanskapet.
Arkiv
copyright hamnqvist |