-Jag har gjort det igen, sa Asta och föll raklång i soffan.
-Hmm, sa Coco.
-Så farligt är det väl ändå inte? sa Asta.
-Prydligt, sa Beata. 
-Prydligt? skrek Asta. 
-Ja, det är ju inte så avancerat, sa Coco. Lagom på något sätt. 
-Hela mitt liv är lagom, ylade Asta och slet sitt hår. 
-Så, så, sa Beata. Riktigt så illa är det väl ändå inte. 
-Jobbet är rätt utflippat, sa Coco. Emotionella gränssnitt. Vad nu det kan vara för något.
-Gråtande datorer? sa Beata. Skrattande möss?
-Jag är bara en grå kontorsråtta, sa Asta. 
-Och den där nya kärleken, sa Coco. Mystiske Mr. X. Berätta mer nu. 
-Han kommer att svimma, sa Asta och sjönk ihop i soffan igen. 
-En vuxen karl svimmar inte så lätt, sa Beata. 
-Men han är så känslig, sa Asta. 
-Känsliga karlar, fnös Beata. Vad ska man med såna till?
-Ingen aning, sa Coco. Fläckvis känsliga kanske. 
-Kommer du ihåg den där som började gråta när man serverade honom gröna linser? sa Beata.
-Aldrig i livet, sa Coco. Slöseri med minneskapacitet.
-Och han som hade fobi för fasta förhållanden, sa Beata. Så fort man ringde fick han ångestanfall. 
-Du satt där och väntade i tre månader, sa Coco. 
-Är man kär så är man, sa Beata. Men du hade ju den tvåmetaren som såg ut som en hustrumisshandlare. 
-Han var söt, sa Coco. Han rodnade bara man tittade på honom. 
-Den blyg-brutala sorten, sa Beata. De kommer i alla former och färger.
-Så du får ta din känsliga karl i hampan och prata lugnande med honom, sa Coco. Han tar sig säkert om du bara ger honom lite luktvatten och låter honom vila ut på sjäslongen.
-Ja, nå´t får jag hitta på, sa Asta. Resa långt bort.
-De har billiga resor till Egypten nu, sa Beata. 
-Och där kan man gå i slöja, sa Asta och lyste upp. 
-Men så allvarligt är det inte, sa Coco. Det är snyggt klippt. 
-Och det växer inte fortare för att du sliter och drar i det, sa Beata.
-Jag känner mig som en skalad kanin, sa Asta och drog en extra gång i luggen.
-Det är inte det sämsta, sa Coco. Kaniner har kul här i livet.
 

Arkiv

copyright  hamnqvist