-Beata fyller år, sa Asta. Vi måste hitta på något.
-Svår nöt, sa Coco. Var hittar man en ledig miljonär i dessa dagar?
-På krogen kanske? sa Asta.
-Du är så naiv så du kan ha rätt, sa Coco. En bra ursäkt för övrigt.
-Var ska ni, sa Beata när de tog på sig jackorna i hallen.
-Vi ska ut och fiska, sa Coco. 
-Fiska, sa Beata och rös. Räcker det inte med alla intelligensbefriade fiskeprogram i digitalboxen?
-Man måste känna dem på pulsen, sa Coco. 
-Så de inte är genmanipulerade eller nå´t, sa Asta.
-Släpa inte hem något oätbart nu igen, sa Beata. Jag kommer ihåg den thailändska surströmmingen. Man kan fortfarande känna av den i tapeterna.

Nästa morgon grydde blek och försagd. Coco vacklade ut i köket. Beata satt redan med fil och musli och fibrer och färskpressad juice och grönt te och kosttillskott högt och lågt.
-Fiskelyckan var god, sa hon syrligt.
-Perfekt, sa Coco och hittade en avslagen cola i kylen. 
Det rasslade till ute i hallen.
-Vad var det? sa Beata.
-Någonting som katten släpat in kanske, sa Coco. 
Asta smög in genom köksdörren.
-Har vi kvar några av hundkäxen? undrade hon och rotade runt i skafferiet. 
-Finns nog en halv påse sen förra brevbäraren, sa Beata. Vad ska du med dem till?
-Hungrig, sa Asta och försvann. 

Klockan tolv samma natt väcktes Beata av något obestämbart förskräckligt falskt. Coco stod i dörren med en ishink och brinnande ljus i håret. Asta sjöng i bakgrunden. 
-Ska du inte öppna presenten? sa Coco.
Beata närmade sig en stor låda och drog långsamt av rosetten.
-Är det vad jag tror? sa hon med darr på stämbanden.
-Vi hittade den på Le Village, sa Coco.
-En sån där som gör pengar på internet, sa Asta. Är det inte häftigt?
-Det är bara att koppla upp honom på nätet, sa Coco. 
-Ni är för söta ändå, sa Beata och torkade bort något i ögonvrån.
-Se det som avkastning på investerat kapital, sa bankdirektören och pussade henne på kinden.
-Det är det vänner är till för menar han, sa Asta. 
-Ta mer kaviar, sa Coco. Äkta rysk och obeskattad.
-För högkonjunkturen, sa bankdirektören och skålade.
-För vår välgång, sa Beata och kastade glaset över axeln.
 

Arkiv

copyright  hamnqvist