-När man talar om trollen, sa Beata blekt och vände på vykortet några gånger. 
-Så brukar de stå i farstun, sa Coco i soffan. 
-Du vet inte hur rätt du har, sa Beata. 
-Glada nyheter? undrade Asta som kom ut från badrummet med en ICA-kasse över huvudet. 
-Vilken färg blir det den här gången? frågade Beata utan att titta upp.
-Romantic blossom, sa Asta. 
-Hoppas det passar bättre än den där Bright Fuchsia, sa Coco. Den var grym.
-Det här är mer lila liksom, sa Asta. 
-Halloween är över för länge sen, sa Coco. 
-Jag skulle inte vara för säker på det, sa Beata.
-Strunt, sa Coco. Nu är det vår, hormonerna kvillrar och fåglarna kvittrar.
-Faster Gerda kommer hit, sa Beata.
-Hit? pep Asta och satte sig med en duns.
-Hit? röt Coco. Var är AK4:an?
-På vinden någonstans, sa Beata och satte sig också i soffan. 
De stirrade ut i luften en lång stund.
-När kommer hon? sa Coco till slut.
-På lördag, sa Beata. 
-Är vi inte bortresta? sa Asta.
-Vi skulle bara våga, sa Beata. 
-Det här får vi ordna på något vis, sa Coco. 

På söndagen satt de återigen uppradade i soffan. 
-Det gick ju hyfsat, sa Coco.
-Förutom att hon skulle göra mig arvlös, sa Beata.
-Blodspengar, sa Asta. Det är bara bra att slippa ta i dem.
-Bankerna brukar gilla dem, sa Beata. 
-När kom du på att hon hade fobier? undrade Asta.
-Det var nå´t farbror Axel sa när jag ringde honom, sa Beata. När jag bölade som värst i telefon. Att då skulle jag se Gerda när hon fick sina anfall. Och så ringde det en liten klocka. 
-Bra kille den där uppfödaren, sa Coco. Synd att han bor så eländigt. Med fru och allting.
-Han bor fantastiskt, sa Asta. Men transportfirman var också lysande. 
-Där ser du, sa Coco. Bara man tänker positivt så går det bra.
-Är du inte lycklig? sa Asta.
-Jodå, sa Beata. När vi städat ut resterna av hönsfarmen kommer jag att vara riktigt glad. Om en månad eller två. 
-Lite skit i hörnen dör man inte av, sa Coco. 
-Hellre det än ett rent helvete, sa Asta.
 

Arkiv

copyright  hamnqvist