-Vad håller ni två på med, sa Beata och släppte attachéportföljen med en duns på soffbordet.
Asta och Coco tittade upp från tidningen. 
-Ni menar inte att ni ska titta på fotboll? 
Beata satte ett anklagande finger på de uppslagna sportsidorna. 
-Titta och titta, sa Asta. Vi rekar. 
-Jag måste erkänna att det börjar bli spännande, sa Coco. Inte bara läckert att titta på. 
-Titta vet jag inte, sa Asta. Det är illa nog att ha ljudet på. 
-Jag tror inte mina öron, sa Beata. Jag lämnar er några timmar och när jag kommer tillbaka har ni transformerats till sportfånar. Var är ert sinne för stil och elegans?
-Många snygga passningar i rutan, sa Coco. 
-Kultur och förfining, fortsatte Beata utan att lyssna. Ska ni sitta här och vråla er hesa över ljummen folköl och vara som folk?
-Värre saker har inträffat, sa Coco. 
-Hur kan man värja sig? undrade Asta. Med den här inledningen. 
-Vilken inledning? sa Beata.
-Fredrik Ljungberg, sa Coco. 
-Han spelar väl för Sverige? sa Beata.
-Och England, sa Asta. Arsenal. 
-Så England kunde inte förlora heller, sa Coco. Vi måste tänka på Svennis heder.
-Men så var det Argentina, sa Asta. Hur ska det bli nu? Om man inte törs åka till Buenos Aires utan att bli lynchad?
-Du har aldrig varit i Buenos Aires, sa Beata.
-Nej, men jag har planer, sa Asta. Eller hade.
Beata snörpte på munnen och gick ut i badrummet.
-Hjälp, hördes det där inifrån. Vad har hänt här? Har VC-ankan löpt amok?
-Det var finalen mot Argentina, sa Asta.
-Gå inte in i köket, sa Coco. 
Beata gick genast in i köket. Hon kom snabbt vacklande ut igen.
-Vad har ni gjort?
-Nigeria - England, sa Asta.
-Fotbollsterapi, sa Coco. 
-Bara sitta still och titta går ju inte, sa Asta. 
-Då slår man knut på alla nerver, sa Coco. 
-Man måste sysselsätta sig, sa Asta. 
-Så rent har det där köket aldrig varit, sa Beata. 
-Det är inte fotbolls-VM så ofta, sa Asta tröstande. 
-Flytta på dig, sa Beata, satte sig i soffan och svepte en ljummen folköl. 

Arkiv

copyright  hamnqvist