-Nu har det här pågått i snart två veckor, sa Beata och sparkade lätt på Asta. 
Hon låg på ryamattan två metern från teven och var i det närmaste okontaktbar. 
-Låt henne vara, sa Coco. Det är helt dött på stan. Det finns ingen anledning att gå ut. 
-Ingen anledning att gå ut? Det finns ett liv där ute, sa Beata. Det utspelar sig en verklighet.
-Det gör det tydligen i rutan också, sa Coco. 
-Asta, jag pratar med dig, röt Beata i örat på henne. 
Det blåste upp ett litet moln av damm.
-Du kan väl ändå inte mena att du är intresserad av curling.
Asta tittade upp med rödkantade ögon. 
-Jodå, sa hon. Det är riktigt intressant.
-Det finns ingenting intressant med curling, sa Beata. 
-Det är ett strategispel, sa Asta. Hemskt spännande. 
-Nu tar du väl i ändå, sa Coco. Sumobrottning är spännande i jämförelse. Golf en actionsport. Men curling. Man kan lika gärna titta på när termiter bygger bo. 
-Håller du med mig? sa Beata förvånat. 
-Kan rimligtvis inte låta bli, sa Coco. Det får finnas gränser för hur osexig en sport kan bli. Sopkvastar och gråstenar.
-Sverige är bra i curling, protesterade Asta. Det går bra för oss.
-Det går utför med oss, sa Coco.
-Det är er osportsliga attityd som gör att det går utför med oss, sa Asta. Ingen respekt för disciplin och laganda. Att kämpa och ge allt. Uppgå i ett större sammanhang och inte låta vardagliga futiliteter dra ner en i mentalt armod och meningslöshet.
Beata och Coco såg ut som två fågelholkar på en vägg. Asta återgick till mikropopcornskålen och direktsändningen från Salt Lake City. 
-Sport som existentiell meningsbyggnad? sa Coco.
-I direktsändning? 
-Det tog ett tag innan jag såg den verkliga betydelsen av OS, medgav Asta och knäckte några majskorn mellan kindtänderna.
-Om det nu är en sån livsavgörande sysselsättning så borde vi kanske också prova på curling, sa Beata. 
-Ta del av OS-andan och få användning för pälsen i år också, sa Coco. 
-Glöm inte sopborsten, sa Beata och hittade ett par extremt fula kängor med rågummisula, från tidigt 80-tal, längst in i garderoben.
Coco rev ut innehållet i städskåpet och fick tag på en gles kvast.
-Och så får vi inte glömma det viktigaste, sa hon och sög tag i Astas ena arm.
-Det är final om en kvart, pep Asta.
-Stenen, sa Beata och greppade den andra. Må bästa kvinna vinna.

Arkiv

copyright  hamnqvist