Måndag den 28 januari 2002 Ett ljus i mörkret
-Minusgrader ute, sa fanskapet och tittade på det snöblandade regnet som sökte sig ner till civiliserade trakter. -Minus överallt, sa Asta dystert och tittade på laptopskärmen. -Är du ute på nätet? sa fanskapet. Får jag titta på min mail? -Visst, sa Asta. Om det gör dig glad så. -Jag älskar mail, sa fanskapet. Jag är nog mailberoende. -Skulle jag också vara om jag fick några, sa Asta. -Självömkan, pjål och ämmel, sa fanskapet. Som man sår får man skörda. -Det är inte självömkan, protesterade Asta. Det är ett faktum. -Skickar du några då? -Vad för något? -Mail. Brev. Käcka små hälsningar via internet. -Händer väl, sa Asta. Jag brukar svara i alla fall. -Varför inte slå till med att skicka ett någon gång? -Men det är så besvärligt. -Besvärligt? Det är busenkelt. -Och så måste man ha adresser. -Ja? Fanskapet rynkade oförstående på hornen. -Och jag skriver aldrig upp adresserl, och så glömmer jag, och så får jag bara tillbaka mailet med någon text om failure och delivery. -Jag förstår, sa fanskapet. Gör du likadant när du ringer? Slår ett nummer på ett ungefär? -Jag kan bara ett telefonnummer, sa Asta. -Jaså, sa fanskapet. Vilket då? -118 118, sa Asta. Det var ett elände när de bytte men nu kan jag det utantill. -Och sen då? -Sen kopplar de, sa Asta. Hur enkelt som helst. -Men det kostar tre kronor gången, skrek fanskapet. -Jag vet, sa Asta och tittade dystert på laptopskärmen. -Skärpning, sa fanskapet. Nu ska jag lära dig maila. Det blir billigare. Skärmen lyste varm i den grå dagern i vardagsrummet. -Inga nya meddelanden på skärmen, läste Asta. -Inga meddelanden? sa fanskapet. De har glömt mig. Världen har gått under. Det måste vara fel på servern. -Det är fel på tiden, sa Asta. -Finns det ingenting positivt med den här månaden? Ingenting som går uppåt? -Jodå, sa Asta. Vågen visar på en toppnotering. Dow Jones gick visst upp i förra veckan, och Svenskt DagsljusIndex lär ha ökat med en halv procent. -Ett ljus i mörkret, muttrade fanskapet. -Med lite tur överlever vi, sa Asta.
Arkiv
copyright hamnqvist |