Måndag den 29 april 2002 Drabbad av våren
-Vad är det som händer ? undrade Asta och klev över en stor maskin med glashuv som stod ute i hallen. -Vi förbereder oss för det värsta, sa Coco och kopplade ihop två sladdar i en dosa. -Det ser ut som en akutmottagning härinne, sa Asta. -Kan du hjälpa mig? sa Coco och slängde över en trasselsudd av gummislangar. -Nu är det verkligen vår, sa Asta drömmande och drog i gummitrasslet. Jag har sett tussilago och vitsippor i Slottskogen och det känns nästan som man är på landet. -Björk, sa Coco. -Javisst, sa Asta entusiastiskt. Skyar med grönt redan. Det är underbart. -Hade jag bara haft dig att tänka på skulle jag också ha suttit på uteserveringar och räknat på utbudet. Asta såg konfunderad ut. Efter ett tag sa hon: -Men du brukar aldrig ta hand om mig. -Jodå, sa Coco. Jag räddade dig från en lavin i Åre... -Du satte igång en lavin i Åre... -Och jag har räddat dig från ett otal otäcka karlar genom åren.... -Eller snott dem beroende på hur man ser det, sa Asta. -Och nu ser jag till att vi gemensamt kan göra en insats.... -Ska jag jobba också? Nu när det är vår? Asta reste sig och sträckte sig efter portnycklarna. I samma ögonblick svävade Beata in i rummet som Hamlets fader, blek och tärd. -Jag dör, sa hon. -Vi är snart klara, sa Coco. -Ingen tänker på mig, sa Beata. Jag kan stå här och gå under utan att någon bryr sig. -Du kan väl lägga dig ner som vanligt folk, sa Coco. Det finns faktiskt sängar i lägenheten. Beata sjönk ner på soffan och tryckte en vit kamelia mot nattlinnet. -Vad är det med dig? sa Asta och tog hennes hand. -Den årliga förkylningen, sa Coco och slog på ett aggregat. I år kallar hon det för lungsot. -Ni bara driver med en stackars människa, sa Beata. Det här är allvarligt. -Snack, sa Coco. Det är en vanlig simpel virusinfektion. Ta en Alvedon så mår du bättre. Eller en konjak. Hon stack resolut en termometer i munnen på henne. -Det här ska väl ge någon proportion åt vansinnet. -Jag är ett känsligt käril, mumlade Beata. -Olympier i hypokondri, sa Coco. -39,2, sa Beata och räckte fram termometern. Personbästa i år.
Arkiv
copyright hamnqvist |