Måndag den 7 oktober 2002 Shoppingsabotören
-Ta med dig ut att shoppa är förödande, sa Beata och sköt in Asta i hallen. -Visst tappar man lusten, sa Coco från soffan. -Totalt, sa Beata och satte sig med en duns. -Det är nästan intressant, sa Coco och zappade genom eftermiddagssåporna. -Tänk på vad det får för konsekvenser, sa Beata, om alla skulle shoppa som hon. -Sverige skulle gå omkull, sa Coco och stannade upp i en kanal med biceps. -Jag försökte med Lindex, Kappahl och Twilfit, sa Beata. Då var det trist. -Fel färger, sa Asta och knödde ner sig i soffan med en hink varma popcorn. -Sen gick vi till Mulberry och Jaeger och gud vet vad, sa Beata. -För konventionellt, sa Asta. -Sen sopade vi igenom alla sportaffärerna, HM och några obskyra boutiker. -Massproduktion, mumlade Asta. -Så det blev inget, sa Coco. -Jodå, sa Beata. Helt plötsligt försvann hon och kom tillbaka med en trasa. Ett slirv. -Kärlek, sa Asta. Direkt. -Tyckte det såg nytt ut, sa Coco och undersökte en bit tunt, genomskinsligt tyg som ringlade sig runt Astas hals. Fantastiskt mönster. -Visst är det vackert, sa Asta och log sällt. -Kenzo, sa Beata. -Kunde tro det, sa Coco. -Hon lever på existensminimum, utan fast jobb, ordnad bostad... -Jag bor bra här, sa Asta. -Och så köper hon Kenzo. -Dyr förstås, sa Coco. -Men hur ska det gå, sa Beata, om alla gör som Asta. Det är vår plikt att vara masskonsumenter. Köpa en massa alltså. -Jag köpte nya vantar i vintras, sa Asta. -Du begriper ingenting, sa Beata. Vi bär Sveriges BNP på våra axlar. Vi ska arbeta och lägga alla pengar på kläder, smink, alkohol, kaffe till extrapris, köttfärs... -Gör vi inte det då? sa Coco. -Hon köper en liten trasa, du lever på smuggelgods, jag måste hålla vikten. -Morötter och kålrot, sa Coco. Du har rätt. Det är det ingen vidare avans på. -Vi sviker Sverige, sa Beata. -Det är snart jul, sa Coco. Då kan vi komma ikapp. -Då ska hon väl ha alternativ jul eller något annat behjärtansvärt trams, sa Beata. -Bra idé, sa Asta, det hade jag nästan glömt av. -Jag och min stora käft, sa Beata. -Här, sa Asta och räckte fram popcornhinken
Arkiv
copyright hamnqvist |