-Och jag som inte trodde att jag hade något gehör, sa Coco och vacklade ut.
-Vad det än var så är det borta nu, sa Beata och torkade svetten ur pannan.
-Var tog du vägen? sa hon sen till Asta som stod och tryckte bakom en pelare.
-Jag hittade inte tillbaka från toaletten, sa Asta.
-Du smet, sa Coco.
-Jag gick ut och kom inte in igen, sa Asta. Det var låst. Tror jag.
-Så du missade hela konserten? sa Beata.
-En del i mitten, och slutet, sa Asta. Och några minuter i början.
-Hörde du inte tenoren, sa Coco. Det var nästan värt allt lidande.
-Var han bra? sa Asta och snöt sig.  
-Han började med Till havs, sa Beata.
-Håren reste sig i nacken på mig, sa Coco.
-Jag fick tårar i ögonen, sa Beata.
-Han fick mig att förstå att jag har ett rudimentärt gehör, sa Coco. Men det är borta nu.
-Till slut började jag må illa, sa Beata, men då slutade han, tack och lov.
-Tog paus, sa Coco. Några nummer senare var han tillbaka med nya friska takter.
-Då började jag gråta, sa Beata. Det blev för mycket.
-Han gjorde slarvsylta på Helga natt och mördade någonting ur Chess.
-Som lök på laxen var pianot ostämt, sa Beata.
-Jag hörde det frenetiska ackompanjemanget, sa Asta. Det vibrerade i stengolvet.
-Det skar genom märg och ben, sa Beata.
-Men vad var det som lät som om någon spelade på såg?
-Med gitarrackompanjemang?
-Det lät ångestladdat och förtvivlat, sa Asta.
-Det var körledaren som sjöng solo.
-Inte sjöng, sa Coco. Ylade.
-Kula kallades det förr i tiden, sa Beata, men då var det SOS Alarm från fäboden.
-Jag var svårt frestad att ringa SOS Alarm själv, sa Coco. Några snygga brandmän med lite utrustning hade inte suttit fel.
-Jag stoppade henne när hon började elda upp programmet, sa Beata.
-Och hon hade rätt, sa Coco. Man kan inte offra femhundra personer utan vidare.
-Så hur var kören då, sa Asta. Min kompis är med.
-Jo, riktigt bra för att inte kunna sjunga, sa Beata.
-Fenomenala med tanke på ledningen, sa Coco.
-Men det var ju för en behjärtansvärd sak, sa Beata. Insamling till Världens barn.
-Fint så här i juletid, sa Asta och snöt sig igen.
-Nästa gång sätter jag in pengarna på postgirot direkt, sa Coco.
-Skonsammare på det viset, sa Beata och nös.

Arkiv

copyright  hamnqvist