-Aldrig mer, sa Coco och krossade en alvedon i kaffet.
-Det säger du alltid, sa Beata.
-Jag har nått slutet av min karriär som partypingla, sa Coco. Jag ska omskola mig.
-Du skulle inte passa i nunnedok, sa Beata.
-Säg inte det, sa Coco.
Tre dagar senare kom Asta hem från en försoningsresa med Säkkijärvin.
-Jaså, sa Beata. Det är dags att komma hem nu.
-Värst vad du är ilsken, sa Asta.
-Vad annat kan man vara i det här infernot, sa Beata.
-Det verkar ganska fridfullt, sa Asta och ställde ifrån sig kappsäcken i köket.
-Och hur var det den här gången då? sa Beata. Har han kommit över förlovningschocken?
-Han insåg att det kanske var lite förhastat, sa Asta.
-Man kanske ska lära känna varann först, sa Beata. Hinna bli avskräckt i tid.
-Vad har hänt med Coco? undrade Asta. Varför har hon oranga kläder på sig?
-Hon påstår sig vara buddhist, sa Beata. Dumheter bara.
-Är det därför hon sitter i vardagsrummet och leviterar?
-Du skojar, sa Beata.
-Inte ett smul, sa Asta.
-Har du fått nirvana på hjärnan? röt Beata åt Coco som svävade några decimeter över golvet.
-Inte än, sa Coco och sjönk ner på den slitna kelimmattan. Men det kommer.
-Du har varit nykter i en vecka, sa Beata. Det här är löligt.
-Det är fantastiskt vilken skillnad det gör, sa Coco.
-Struntprat, sa Beata och klampade ut i köket.
-Du får inte chocka henne på det där viset, sa Asta.
-Hon behöver chockas emellanåt, sa Coco.
-Det är en svår omställning för oss alla, sa Asta. Kan du inte ta det lite pö om pö?
-Livet går inte pö om pö, sa Coco. Det är antingen eller. Plus eller minus. På eller av.
-Du glömmer Schrödingers katt, sa Asta.
-Samsara, sa Coco. Det är Schrödingers katt. Illusionen om valmöjligheterna. Vi fastnar i en rad skenlika val som leder oss rakt in i en spöklik existens. Är gasen på eller av? Är jag död eller levande? Ska jag välja Fortum eller Sydkraft? Nordea eller Handelsbanken?
-Aftonbladet eller Expressen.
-Precis, sa Coco. Och i slutänden blir vi lika skinnade ändå.
-Så vad ska man välja? sa Asta.
-Kaffe eller te? sa Beata och kom in med en dukad bricka.
-Kaffe så klart, sa Coco och sträckte på benen.
-Jag trodde du hade blivit en renlevnadsmänniska, sa Beata.
-Så ren vill jag inte vara, sa Coco och hällde upp en kopp svart sörja.



Arkiv

copyright  hamnqvist