-Nu ska vi på semester, sa Coco. Jag har bokat biljetter till Santorini.
-Men vad ska vi göra med Tyson, sa Asta.
-Någon kan väl mata honom, sa Coco.
Tyson vaknade till i soffan och gäspade.
-Vilken någon, sa Beata. Postis är på Mallis.
-Det finns kattpensionat, sa Coco.
-Det kostar flera hundra om dan, sa Beata.
-Flera hundra? sa Coco. Det har vi inte råd med.
-Så resonerar en hjärtlös semestrare, sa Asta. Lämnar sin älskling vind för våg.
-Jag har inte tänkt lämna honom vind för våg, sa Coco och lyfte upp tolv kilo päls i knäet. Han får följa med.
-Är du galen, sa Beata. Hur ska vi få honom igenom tullen?
-Han kan få rabies, sa Asta.
-Det brukar vara tvärtom, sa Coco.
-Man vet aldrig med tullare, sa Asta som hade dåliga erfarenheter från en razzia på tåget i Helsingborg.
-Enda gången man ser Asta med fradga i mungiporna är när hon ska smuggla med sig gammeldansk, sa Beata. En halvliter och hon kan knappt gå genom tullen.
-Vi kanske inte måste smuggla in honom, sa Asta. Är inte Grekland med i EU?
-Och vad skulle det hjälpa menar du? sa Beata.
-Då behöver han inget pass menar jag, sa Asta.
-I EU behöver man alltid pass, sa Beata. Jämt, överallt.
-Passkontroll i ICA-butiken, sa Coco.
-Annars åker man i fängelse direkt, sa Beata.
-Men Schengen? sa Asta.
-Åt pipsvängen, sa Beata.
-Betyder egentligen stanna kvar i sängen, sa Coco. Ingen dum idé.
-Stopp och belägg, sa Beata. Nu är det slut på soffliggeriet. Packa!
Tre dagar senare stod de vid vägkanten på Santorini och såg lokalbussarna dundra förbi.
-Undrar hur Tyson har det, sa Asta.
-Svalt och skönt, sa Coco.
-Gratis pensionat, sa Beata.
-Två veckor kommer att göra honom gott, sa Coco.
-Har vi några euro kvar? sa Asta.
-Efter att ha löst ut oss från passkontrollen? sa Beata och skakade på reskassan. Svar nej.
-Det här ska bli en intressant semester, sa Coco och satte upp tummen.



Arkiv

copyright  hamnqvist