-Dags för moralisk upprustning, sa Beata. Nu är det slut på förfallet.
-Är det alldeles nödvändigt det, sa Coco och knappade på mobiltelefonen.
-Kan det inte vänta, sa Asta som just poppat till de bandade repriserna av CSI.
-Det är nu eller aldrig, sa Beata.
-Då föredrar jag aldrig, sa Coco.
-Se på oss, utbrast Beata. Här förslösar vi vår intelligens och kreativitet på världsliga ting. Skräpmat. Skräpteve. Hjärndöda karlar.
-Bättre än helt senila, sa Coco.
-Struntprat, sa Beata. Jag har hittat en artikel här.
-Bevare mig väl, sa Coco och tryckte på sänd.
-Socker, sa Beata. Man blir beroende. Det vita giftet slår till och shanghajar dopaminreceptorerna i hjärnan och sen är man fast.
Och fet.
-Du rör inte mina skumsvampar, sa Asta.
Cocos telefon pep.
-Slå inte ihjäl varandra när jag är borta, sa Coco.
-Svikare, sa Beata.
-Får jag titta på teve nu? sa Asta.
-Nehej du, sa Beata. Nu ska vi komma på bättre tankar.
Sent nästa morgon klev Coco in i köket. Asta satt med kaffe och helgens korsord.
-Var är Beata?
Asta nickade åt skafferiet. En fot stack ut.
-Slog du ihjäl henne i alla fall?
-Nej, hon somnade, sa Asta.
Coco tittade frågande på henne.
-Vi hade moralisk upprustning efter det att du gick och så gjorde vi hennes vanliga andningsövning, tarmrensning och hälsote - jag kräks av det där äckliga teet - och sen skulle vi rensa skafferiet en gång för alla från det vita giftet. 
-Och skafferiet vann?
-Det var en hård strid, sa Asta. Först låg hon bra till men så kroknade hon på pastahyllan och sen kom hon till kakförrådet.
-"Det enda sättet att bli av med en frestelse", sa Coco, "är att ge efter för den."
-Hon dukade under för sin, sa Asta. Men hon snarkar så jag tror hon överlever.
-Det var då för väl det, sa Coco.
-Och hur var din dopaminkick? undrade Asta.
-Beroendeframkallande, sa Coco.
-Det låter farligt, sa Asta.
-Livet är farligt, sa Coco och hällde upp en kopp becksvart kaffe.
-Ge mig en också, sa Beata och vacklade ut ur skafferiet.
-Det är inte hälsosamt att dricka kaffe, sa Coco.
-Jag ska sluta vara hälsosam, sa Beata. Det tar livet av mig.


Arkiv

copyright  hamnqvist