-Room for three? sa Coco och stack in huvudet i en skramlig gammal pickup som stannat vid vägen utanför flygplatsen på Santorini där de stod och liftade i dammet.
-Är ni från Sverige, sa mannen bakom ratten. Jag har en kusin i Falkenberg.
-Göteborg, sa Beata och granskade mannen.
-Kostas, sa han och stack fram näven.
-Vi har ett litet problem, sa Asta.
-På Santorini har man inga problem, sa Kostas. Bara vänner. Hoppa in.
De skumpade iväg med pickupen. Efter några kilometer körde Kostas in i ett gytter av hus och stannade vid kanten av ett stup. Staden hängde över klippkanten, bländande vit.
-Titta, där går det rika amerikanska turister, sa Beata.
-De kommer hit och gör av med pengar på hummer och champagne, sa Kostas.
-Några ser rätt bra ut, sa Coco.
-Inte som vi greker, sa Kostas.
-Hm, sa Coco och tittade på den knotige mannen som inte sett en tandläkare på några år.
-Och min systerson Nikos är ännu snyggare, sa Kostas och log brett utan tänder.
-Honom vill jag träffa i så fall, sa Coco.
-Alla är inte sjukligt feta i USA, sa Asta som studerade turisterna. Bara nästan.
-Här ska vi kunna hitta något som kan försörja oss en semester, sa Beata. Se den där oljemiljardären där borta. Perfekt.
-Finns det inga bättre sätt? undrade Asta.
-Hårt arbete, sa Beata.
-Usch då, sa Asta.
-Vackra kvinnor som ni kan bara gå ut och välja, sa Kostas.
-Men vi har ingenstans att bo, sa Asta. Och inga pengar.
-Inga problem, sa Kostas. Ni får sova hos mig.
-Ibland ska man ha lite tur, sa Asta.
-Jag undrar jag, sa Coco.
Nästa morgon vaknade de tidigt av att tuppen stod på gödselstacken och gal.
-Luktar det inte konstigt här, sa Coco.
-Lite starkt, sa Asta. Typ get.
-Helt logiskt, sa Beata. Vi sover i ett gethus.
Coco rusade ut i friska luften, slet upp resväskan och rev runt i kläderna, luktade på plaggen.
-Allting luktar get, skrek hon.
-Där rök vår oljemiljardär, sa Beata.
-Återstår bara hårt arbete, sa Asta.
-Just en snygg semester, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist