-Vad har Tyson lyckats med idag då? sa Beata och höll undan knäna från pälssudden som kom trampande in från hallen.
-Han har varit så duktig, sa Coco. En levande stör och två ryska fiskare, allt i ett nät.
-Makalös misse, sa Beata matt.
-Igår hittade vi en nobelpristagare inkilad i kattluckan, sa Asta.
-Vad har alla råttor och möss tagit vägen, sa Beata. Har de blivit omoderna?
-För vanliga, sa Coco. Det är ingen sport.
-Men de kommer att överleva kriget, sa Beata. Det är mer än den där pälsmoppen klarar.
-Det är kackerlackorna som är de stora vinnarna, sa Asta.
Det rasslade till under spisen.
-En och annan reptil klarar sig också, sa Coco.
-Men råttorna är de enda däggdjuren som klarar bomben, sa Beata. De kommer att överleva oss med några miljarder år.
-Ända tills solen dör, sa Asta. Då blir det inte kul för råttorna.
-Vi slutar i ett svart hål allihopa, sa Coco. I en eller annan form.
-Det påminner mig om pälshandlaren, sa Beata.
-Är det äckligt vill jag inte höra, sa Asta.
-Berätta den du, sa Beata till Coco. Var det inte din farbror i Moldavien som hade en granne som gjorde bra affärer på päls?
-Pälsuppfödaren ja, sa Coco och lassade upp Tyson i knät.
-Han födde upp katter för att göra päls av dem, sa Coco.
Tyson tittade storögt på henne.
-Och så födde han upp råttor för att ha mat åt katterna.
Tyson blinkade nöjt med ögonen.
-Det var så praktiskt för när han flått några katter hade han gott om mat till råttorna.
Tyson satte klorna i knät på henne.
-Sen nackade han några råttor och gav till de andra katterna.
Tyson lossade klorna.
-Ett perfekt system, sa Beata.
-Helt självgående, sa Coco.
-Det låter som amerikansk utrikespolitik, sa Asta. En säljer bomber och en annan betongelement.
-Där pengarna går in går vettet ut, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist