Måndag den 24 november 2003 Den som väntar på något gott...
-Hur ska jag överleva ända till jul, sa Asta och tuggade på några svartbrända popcorn. -Gå i ide, sa Beata. -Det hjälper inte, sa Asta. -Då får du åka till Alaska och mata björnar, sa Coco. -Tänk på alla julborden, sa Asta. -Gräsliga historier, sa Beata. Bakterier som kryllar i rumstempererade näringssubstrat. -Fett utan finess, sa Coco. När det finns gåslever. -Köttbullar, sa Asta och suckade djupt. Pressylta och ris á la Malta. -Man kan bli mörkrädd för mindre, sa Coco. -Skyltsöndag, sa Asta. Då börjar det bli svårt. -Absolut, sa Beata. Tjurrusningar i folkträngsel för att lägga vantarna på syntetfiberunderkläder och elektriska apparater ingen människa behöver. -Kommer någon ihåg den oumbärliga bakmaskinen, sa Coco. -Det står drivor av oanvända köksmaskiner i svenska skåp, sa Beata. -Och andra vansinniga prylar, sa Coco. När de kunde köpt inmutad champagne för pengarna. -Julänglar, sa Asta. -Kvinnofällor, sa Beata. Nu kan man verkligen se strukturerna. -Koka knäck och vara snäll, sa Coco. Hur nu det skulle gå till. -En bullbakande och rosig varelse med hundra armar och obegränsad kapacitet, sa Beata. Vid sidan av karriär, tre workoutpass i veckan och ett stort samhällsengagemang. -Och tre barn på toppen av det, sa Coco. Som lök på laxen. -Sen kommer jultomten, sa Asta. -Patriarkatets frontfigur, sa Coco. -Med alla julklapparna, sa Asta. -Mutar barnen och gör konsumenter i förtid av dem, sa Beata. -Doften av granris, sa Asta. Nejlikor, pepparkakor, glögg. -Allergiframkallande hyacinter. -Dödliga paranötter. -Osläckta ljus och utbrända hus. -Lutfisk, sa Asta drömmande. Vitsås och kryddpeppar. -Tack och lov är det några veckor kvar, sa Beata. -Innan helvetet bryter lös, sa Coco. -Men jag vill ha jul, sa Asta. Jag vill ha allt nu genast. -Det ville de på Systembolaget också, sa Coco. Och se hur det gick. -En präktig baksmälla, sa Beata. -Det är smällar man får ta, sa Asta.
Arkiv
copyright hamnqvist |