-Nu ska de ut, sa grannen med fobierna. En gång för alla.
-Vi kan inte gå in i en lägenhet hur som helst, sa länsveterinären.
-De har blötdjur, hundar, katter, råttor, löss, kackerlackor, kryp, sa grannen. De är en hälsorisk för hela huset.
-Så ni vill göra en anmälan, sa länsveterinären.
-En? sa grannen. Jag vill göra hundratals.
-Vi får ta en titt då, sa veterinären.
-Välkomna, sa Coco och brände av ett filmstjärneleende.
Grannen backade upp till första våningen i panik.
-Var inte blyga, kuttrade Coco.
Då försvann han.
-Det har framkommit klagomål, sa veterinären.
-Folk är så inskränkta, sa Coco och tog honom i handen. Vi har exotiska vanor.
-Säger du det, sa länsveterinären och såg sig omkring i vardagsrummet. Palmer vajade, några arapapegojor tjattrade i grenverket, Asta låg i en hängmatta och tittade på teve, Beata solbadade. Vid väggen stod ett enormt akvarium. Där simmade en ensam bläckfisk. Tyson satt på kanten och såg längtansfull ut.
-Här har ni det bra, sa veterinären.
Postis kom in med en bricka med paraplydrinkar.
-Söderhavet i miniatyr, sa Coco och vickade på bastkjolen. Veterinären fick något dimmigt i blicken.
-Det är ju inte mycket att klaga på här.
-Inte alls, sa Coco.
Då kunde Tyson inte hålla sig längre Han slängde sig ut i akvariet för att äntligen få tag på den där retsamma mollusken. Vattnet forsade ut på vardagsrumsgolvet när bläckfisken hävde sig över kanten och kastade sig ut i bladverket på närmsta palm. Solariet kortslöt sig med en skarp knall och det slog lågor ur grenuttaget. Postis halkade omkull och spillde ut alla drinkarna på veterinären som ramlade i armarna på Coco. Asta snurrade in sig i hängmattan.
-Vad var det jag sa, pep grannen som stått på vakt i trapphuset och nu stack in huvudet.
-Jag ser behovet av en omfattande undersökning, sa veterinären.
-På dem bara, sa grannen.
-Om jag bara visste var jag skulle börja, sa veterinären.
-Gräv där du står, sa Coco.
-Bra idé, sa veterinären och slängde ut grannen i trapphuset.



Arkiv

copyright  hamnqvist