-Hemma är underskattat, sa Beata och släppte taget om den dammiga resväskan.
-Hemma är helt okej, sa Coco och vacklade in med Tyson i hallen. Han slet sig och försvann in i badrummet. Det krafsade i sanden.
-Hemma är bäst, sa Asta och sjönk ner i soffan. Beata följde hennes exempel.
Postis kom instrosande genom dörren.
-Ni har fått några vykort, sa han.
-Sätt dig, sa Coco. Han klämde raskt ner sig bredvid Beata i soffan.
-Och hur har det varit här då? sa Coco. Regn och blåst som vanligt eller?
-Jag vet inte, sa Postis. Jag har varit upptagen.
-Upptagen med vadå? sa Beata och spände ögonen i honom.
-Ett hemligt projekt, sa Postis.
-Trams, sa Coco. Berätta.
-Spionpennor, sa Postis.
-Det måste ha varit fint väder, sa Beata. Han lider av solsting.
-Gillar ni vykorten? undrade Postis och sträckte ut sig. Beata flyttade på hans händer som var lite överallt.
-De är som vykort är mest, sa Coco. Bild på framsidan och text på baksidan.
-Inget annat?
-Frimärket ser konstigt ut, sa hon och vred på kortet.
-Förtryckt förstås, sa Beata. Posten sparar pengar som vanligt.
-Tekniken har utvecklats av CIA, sa Postis.
-Kan man lita på det? sa Beata.
-Man har en penna, sa Postis med sänkt röst och tittade sig över axeln. Tyson satt på ryggstödet och glodde gult på honom.
-Sen skriver man på en speciell blankett, fast man tror att det är ett vanligt papper.
-Jaha.
-Och då finns det en liten kamera i pennan som ser allting man skriver.
-Obehagligt, sa Asta och tänkte på alla gånger hon suttit och skrivit dagbok.
-Sen kan kameran skicka alltihop via mobiltelefon och så kommer det ut ett vykort.
-Science fiction, sa Coco.
-Typ det här vykortet, sa Postis och fiskade upp ett ur högen. Eller det här.
-Men de ser ju alldeles vanliga ut, sa Coco.
-Det är det som är vitsen, sa Postis. Fattar du?
-Nej, sa Coco.
-Bra, sa Postis. Det är Postens nya vapen i kampen om brevskrivarna.
-Jag trodde du hade fått sparken, sa Beata.
-Jag jobbar undercover, sa Postis.



Arkiv

copyright  hamnqvist