-Det blir en dyr höst, sa Coco och tittade på shoppinglistan.
-Och vi har inga pengar, sa Beata och slog ihop kassaboken.
-Jag behöver nya vantar, sa Asta.
-Du får sticka några av tidningspapper, sa Beata. Det har vi gott om.
-Kan man inte göra roligare saker av tidningspapper, undrade Coco.
-Anonyma utpressningsbrev, sa Asta. Man klipper och klistrar.
-Du borde bli landshövding, sa Coco.
-Vi måste tänka praktiskt, sa Beata.
-Det ser ut som jultomtens verkstad här, sa Postis när han klev in i köket.
Alla tre satt runt bordet och slafsade med pappersremsor och klister.
-Vad gör ni?
-Gröttallrikar, sa Asta.
-Beata tror att vi kan tjäna pengar på julmarknaden i år, sa Coco.
-Folk älskar julsaker, sa Beata.
-Men de är ju gjorda av papper, sa Postis.
-Papier mache, sa Asta.
-Sen ska de målas och lackas, sa Coco.
-Men med miljövänlig färg och lack, sa Asta stolt.
-Är inte det vattenbaserat, sa Postis.
-Såklart det är, sa Asta. Det är ju miljövänligt.
-Jaha, sa Postis och såg lite konfunderad ut. Beata stirrade argt på honom.
-Nej, det var inget, sa han. Det blir jättefint. Bra. Kul initiativ. Säkert lönsamt.
Några timmar senare sköt Coco upp en hårtest från pannan och lutade sig tillbaka i stolen.
-Mat, sa hon. Middag nu.
-Ska vi inte testa tallrikarna med lite gröt, sa Asta.
-Äckligt, sa Coco.
-Men praktiskt, sa Beata. Jag fixar.
Den grå havregrynsgröten rök i tallrikarna och mjölken flödade.
-Min gröt smakar konstigt, sa Postis.
-Den smakar lim, sa Coco. Och papper.
-Min gröt är på bordet, sa Asta. Jag tror inte tallrikarna håller.
-Det här är inte praktiskt, sa Beata. Vi måste tänka om.
-Jag vet, sa Asta. Vi gör tekoppar istället.
-De behöver extra sorterare på posten framåt jul, sa Postis.
-Det låter alldeles för praktiskt, sa Coco.
-Vi får börja läsa platsannonserna, sa Beata.
-Det går inte, sa Asta. Vi har gjort tallrikar av allihop.



Arkiv

copyright  hamnqvist