Måndag den 11 oktober 2004 Vilse i drömfabriken
-Hur ser du ut? sa fanskapet och tittade upp ur den tomma kaffekoppen. -Jag vet inte, sa Asta. -Blir man inte smal på Tjockholmen? -Tjockholmen? sa Asta och kände efter på magbullen. Var det dit jag skulle? -Trimma fläsket och vädra neuroserna, sa fanskapet. Säg inte att du gick fel. -Jag åkte bara till adressen du gav mig och där fanns det en massa bussar att välja på, sa Asta. Tjockholms-bussen såg tråkig ut. -Bara för att det var tjockisar på den? -Åh, dom var ok, sa Asta. Men de där beniga sakerna som gick omkring och härjade. -Coacherna? -Sadister hela bunten, sa Asta. Jag är övertygad om att de hade feta ostar och rödvin i bagaget och så häcklade de tjockisarna på kvällarna när kamerorna var avstängda. -Det låter troligt förstås, sa fanskapet tankfullt. Alldeles utomordentligt plausibelt om man tänker efter. -Som du skulle ha gjort? -Jag skulle aldrig gotta mig i dina tillkortakommanden, sa fanskapet. Jag lever ju av dem. Så var hamnade du till slut? -Extrem någonting, sa Asta. Extrem makeup? -Extreme makeover kanske? -Vi bussades till någon slags klinik och sen började de rita på oss med tuschpennor och ta fram skalpeller, sa Asta. Men då bröt jag ihop. -Du är inte så bra på faktiskt lidande, sa fanskapet. -Så då fick jag gå över till en grupp som höll på med beteendeterapi. -Klappa spindlar? -Hundratals av dem, sa Asta. Fobifabriken hette visst det programmet. -En del spindlar är så stora så man kan äta dem, sa fanskapet. Det har jag sett på teve. -Jag ska sluta titta på teve, sa Asta och rös. Men i alla fall, då bröt jag verkligen ihop så de leasade ut mig till några som fick ha mig som sån´t där "gör-om-mig"-objekt. -Du ser ut som någonting som Christer Lindarw kunde ha mött i en mardröm, sa fanskapet. -Det går att ta bort, sa Asta. Tror jag. -Är det inte tatuerat då? -Nej, bara vattenfast, sa Asta. -Var har vi tvättspriten, sa fanskapet. -Det står en dunk under diskbänken, sa Asta. -Nästa gång ska jag anmäla dig till något seriöst program, sa fanskapet. -Det går inte, sa Asta. De finns inte.
Arkiv
copyright hamnqvist |