-Nu får du rycka upp dig, sa Beata en dag. Sluta glo på burken.
Asta låg på ryamattan och skräpade ner framför teven.
-Bra rutet, sa Coco. Hon får bara konstiga idéer av att se för mycket på teve.
-Fyrkantiga ögon och förvrängd verklighetsbild till att börja med, sa Beata.
-Gud har sagt åt mig att titta på det här programmet, sa Asta.
-Har han sagt det? sa Beata.
-Hur lät han? undrade Coco. En häftig baryton?
-Det var en inre röst, sa Asta.
-Det låter märkligt, sa Coco. Och praktiskt.
-Jag är pånyttfödd och vet bäst, sa Asta. Om ni inte lyder mig sticker jag kniven i er.
-Du gömde väl revolvern, sa Coco till Beata.
-Låste in den i bankvalvet, sa Beata.
-Tänk så märkligt, sa Coco. Jag hörde plötsligt en röst.
-Vad sa den?
-Sparka den där lata människan i baken och skicka ut henne till Arbetsförmedlingen.
-Tänk, sa Beata. Jag hörde också en röst.
-Intressant, sa Coco. Vad sa den?
-Slit sladden ur teven och skicka den till Högsbo.
-Men min röst säger att jag ska få kaffe och bulle nu, sa Asta. Att jag är värd det.
-Det var märkligt, sa Beata. Vet rösten att jag bakat?
-Gud vet allt, sa Asta.
-Det låter mest som att du ligger där och sublimerar en kanelbullelängtan, sa Coco.
-Är inte Guds röst mer seriös? sa Beata. Talar om fred på jorden och vända andra sidan till?
-Undrar just vad som hände med de där tio budorden, sa Coco. Det där med att inte döda och inte hysa begär efter grannens fru och allt det där.
-Gammaldags, fnös Asta. Det är nya tider nu.
-Så nu kan man göra vad man vill om man bara skyller på Gud eller en skock inre röster?
-Och hur kommer det sig att Gud säger så många olika saker till olika människor, sa Beata.
-Det är Djävulen, pep Asta. Gud talar till mig men alla andra är i Djävulens klor.
-Så Dalai Lama är i Djävulens klor?
-Moder Theresa var det?
-Fransiscus av Assisi?
-Jag känner inte dom, sa Asta, men det är dom säkert.
-Himmelska makter, sa Beata.
-Psykakuten nästa, sa Coco.
-Där finns det inte plats, sa Beata. Vi får köra några kalla avrivningar.
-Jag tror jag har några Zoloft liggande, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist