Måndag den 28 juni 2004 Äntligen semester!
-Tänk att man kan bli rik på daggmaskolja, sa Coco och betalade biljetterna på resebyrån. -Säg inte det där högt, sa Beata. Masen kan höra dig. -Har vi inte betalat skatt på daggmaskarna? sa Asta. -Det behöver vi inte, sa Coco. Nolltaxering och rejäla avdrag av är vägen till framgång. -Men skattemyndigheterna jagade mig i vintras, sa Asta. De ville veta varför jag gjorde avdrag för skumsvamparna. -Nolltaxerade du? -Nej, sa Asta. -Det är det som är felet, sa Coco. Små avdrag, halvdan momsredovisning och allmän klantighet är allvarliga saker i skattemyndigheternas ögon. -Men det rörde sig bara om några tior, sa Asta. -För små belopp, sa Coco. Det retar upp dem. -Men inte hade de väl behövt lägga ner flera veckors arbete på mitt godis? -Många bäckar små tänker de, sa Coco. Vem vill dränkas i en flodvåg av skattefiffel när man kan hantera små behändiga dumheter som skumsvampar? -Tänkte inte på det, sa Asta. Ska jag dra av ett helt karamellager nästa gång? -Och kombinera det med konkurs, några miljoner i skuld och obefintlig bokföring, sa Coco. -Vad skulle du med skumsvamparna till egentligen? undrade Beata som inte längre såg några trenchcoatklädda civilspanare i varje skyltfönsterreflektion. -Ett experiment, sa Asta. -Berätta, sa Beata. -Det är okej, sa Coco. Bör vara i stort sett preskriberat. -Det var till Cocos loppcirkus. -Loppcirkus? Beata började se paranoid ut igen. -Vi hade en liten loppcirkus, sa Coco. Kusinerna från Moldavien lämnade den efter sig. -Jag visste det, sa Beata. De såg malätna ut men att de hade ohyra också var precis vad man kunde tänka sig. -Duktiga små krabater, sa Coco. Lopporna alltså. -Och jag skulle lära dem spela dragspel, sa Asta. -Så små dragspel finns inte, sa Beata. -Jag känner en nanotekniker, sa Coco. -Man fick titta på dem med lupp, sa Asta, men de gjorde stora framsteg. -Och var är virtuoserna nu då? undrade Beata bistert. Det blev tyst. -Vi tänkte att det var en bra tid att åka på semester nu, sa Coco efter ett tag. -Så får Anticimex lite tid på sig, sa Asta. -Det kliar, sa Beata. Överallt. -Man vänjer sig, sa Asta. -Snart är du brun, sa Coco, Då syns inte loppbetten lika bra.
Arkiv
copyright hamnqvist |