-Vad är det här, sa Coco och höll upp ett långt papper.
-Det är en lista, sa Beata.
-Lista på vadå?
-Vi ska ju resa bort.
-Räcker det inte med biljetten?
-Tror du att livet stannar av här hemma bara för att vi åker till Rom och förlustar oss? frågade Beata retoriskt och klev in i skafferiet.
-Saker kan bli gamla, fortsatte hon. Djuren kan ta överhanden.
Det yrde paket och förpackningar ut genom skafferidörren ett tag.
-Men, sa Asta. Muesli håller väl ett tag.
-Struntprat, sa Beata. Jag avskyr att komma hem när det står disk i handfatet och mjölken attackerar när man öppnar kylskåpsdörren.
-Men här är ju fler listor, sa Asta.
Beata rustade sig för en holmgång med spisfläkten.
-Behöver vi veta att vi ska betala elräkningen den 4 maj?
-Vänta ni bara, sa Beata. Jag har hört historier om Rom som kan få en att blekna.
-Menar du det, sa Coco och såg nöjd ut.
-Man blir tossig, bindgalen och verklighetsförryckt.
Beata gnuggade det stackars fläktfiltret.
-Intressant, sa Coco.
Fyra dagar senare klev de in genom dörren till lägenheten.
-Vilken semester, sa Coco. Vilken stad, vilka män.
-Snygga skulpturer, sa Asta.
-Det var dyrt, sa Beata.
-Klart det blir dyrt när man shoppar, sa Coco. Du skulle kanske ha sansat dig lite.
-Och sett ut som en luns hela resan? Aldrig i livet.
-Vi åker tillbaka, sa Coco.
-Nehej du, sa Beata och stack en lista i handen på henne. Nu ska vi återvända till verkligheten.
-Vi har just varit där, sa Coco och började läsa.
-Momsredovisa. Deklarera. Fyllnadsinbetala.
-Just det, sa Beata.
-Jag åker tillbaka, sa Coco.
-Jag följer med, sa Asta.
-Vänta på mig, sa Beata.



Arkiv

copyright  hamnqvist