-Jaha, sa fanskapet. Nu har du rensat i röran.
-Visst har jag varit duktig, sa Asta och sträckte ut sig framför teven med en skål popcorn.
-Exteriört, sa fanskapet.
-Mmm, sa Asta.
-Och det är dags att gå vidare.
-Visst.
Asta knölade in en näve popcorn. Skålen var nästan tom.
-Titta i den här kastrullen, sa fanskapet från köket.
-Vad jobbig du är, stönade Asta och reste sig motvilligt men som tur var blev det reklamavbrott.
-Titta här, sa fanskapet och pekade ner i en flottig kastrull.
-Jag har gjort popcorn, sa Asta. Det blir så där då.
Fanskapet drog med en liten svart klo i det gulaktiga, stelnade fettet i kastrullen.
-Det här, sa han, tar du in genom munnen och sen segar det sig ut i tarmsystemet och penetrerar luddet och går rakt ut i blodsystemet.
-Vad äcklig du är, sa Asta och höll för öronen.
Fanskapet himlade med ögonen.
-Sen fastnar det i blodkärlen och bildar plack och får alla fina små böjliga blodkärl att stelna och till slut spricka och katastrofen är ett faktum.
-Hjärtinfarkt? Men jag stressar ju så lite, sa Asta.
-En riskfaktor mindre gör ingen hälsosam, sa fanskapet bistert.
-Jag måste sluta med popcorn?
-Kunde vara en god idé.
-Men vad ska jag då leva för, sa Asta.
-Intressant fråga, sa fanskapet.
-Teve är inte kul utan popcorn.
-Kan så vara, sa fanskapet.
-Då måste jag ju hitta på saker.
-Mycket möjligt.
-Du är en liten hårig, elak, sadist, sa Asta.
-Så ska det låta, sa fanskapet. Och?
-Jag har inget liv längre, utbrast hon. Du tar allting ifrån mig och vad ska jag göra med mig?
-Bra start, sa fanskapet. Kom igen. Slå till.
-Du är så tråkig så nu går jag, sa Asta.
-Vart ska du, sa fanskapet.
-Till yogan, sa Asta. Vad som helst är bättre än ditt skräckregemente.
Hon stormade ut genom dörren och drämde igen den efter sig.
-Äntligen, sa fanskapet och bytte kanal.

Arkiv

copyright  hamnqvist