-Ska du ha mer kaffe, sa Asta.
-Jag mediterar, sa fanskapet och sög på svanstofsen.
-Varför då?
-Jag ska bli närvarande i nuet, sa fanskapet och nynnade på ett mantra.
-Är du inte irriterande mycket här och nu redan, undrade Asta och baxade upp frukosttallriken under hakan.
-Jag kan bli bättre på det, sa fanskapet och log brett.
-Jag borde också bli närvarande i nuet, sa Asta.
-Det tycker jag verkar överdrivet, sa fanskapet. Har du frågat dig varför?
-För att bli av med depressioner och stress, sa Asta och lassade in en sked med frukostflingor.
Hon tuggade på dem en stund.
-Är du deprimerad då?
-Nej, sa Asta. Men jag kan bli. Kanske. Om man ser på hur världen ser ut så.
-Är inte det lite fel fokus, sa fanskapet. Här och nu som garanti för framtiden?
-Du ser, sa Asta. Det är svårt.
Fanskapet suckade.
-Jag har försökt en massa varianter, sa Asta. Före yogan var det tai chi. Det gick inte bra.
-Vad hände när du försökte?
-Jag blev stressad.
-Du kanske andades fel?
-Jag blev nästan aggressiv av det, sa Asta. Grätten.
-Det är inte så konstigt.
-Är det inte konstigt?
Astas hand stannade halvvägs till munnen och ett antal flingor trillade av.
-Tai chi är stridskonst, sa fanskapet. Man ska bli aggressiv av det.
-Det är tekniker för att uppnå frid och harmoni, sa Asta.
-Det är tekniker för att ge folk på nöten utan att använda vapen, sa fanskapet.
-Det ska leda till hälsa och balans.
-Allt för att hålla en i gott skick så att man kan slå ihjäl nästa samuraj utan problem.
-Du har fel, utbrast Asta.
-Vi pratar skuggboxning, sa fanskapet. Det är som aikido eller wushu eller karate. Bara lite långsammare.
-Karate? Slå ihjäl folk med bara händerna?
-Just det, sa fanskapet.
-Men, sa Asta. Då kan man ju ha det till nå´nting.
-Visst piggar det upp? sa fanskapet.
-Här och nu har fått en helt ny mening, sa Asta.

Arkiv

copyright  hamnqvist