-Trevligt med 50-årskalas, sa Asta och smuttade på en paraplydrink.
-Här skulle man kunna fylla hela livet, sa fanskapet och spejade ut över det blå havet.
-Delfinutflykten var fin, sa Asta.
-Vi hade tur som fick upp dig, sa fanskapet.
-Jag hade kunnat simma med delfiner i evighet, sa Asta.
-Med tanke på att vi var 15 sjömil från land så hade det kunnat bli så.
-Det är inte varje dag man trillar överbord i så gott sällskap, sa Asta.
-Hade inte Coco hittat den undanstuvade extratampen hade du fått stanna där.
-Och Beata skrek som en stucken gris.
-Det var när kapten skulle ha henne att hoppa i efter dig.
-Det var verkligen cirkus, sa Asta och såg lycklig ut. Men jag undrar var Coco och Beata är?
-De försvann med bartendern och hans kompis på moped halv fyra i natt, sa fanskapet.
-Fick de häng på den söte?
-Inte en dag över tjugofem, sa fanskapet och knäppte bort ett sandkorn från pälsen.
-Det är ju förskräckligt, sa Asta.
-Förskräckligt roligt, sa fanskapet.
-Men i deras ålder?
-Det är väl då man ska passa på.
-Är det inte lite pinsamt?
-Jo, det är det säkert, sa fanskapet. Och?
-Och och och, sa Asta. Pinsamt är pinsamt.
-De borde skämmas menar du?
-Nja, inte skämmas direkt. Men vad ska våra hotellgrannar säga?
-Vilka av dom?
-Det där prudentliga paret från Liverpool till exempel.
Asta och fanskapet tittade diskret åt vänster där det låg ett par med rosa ben och armar i två solstolar.
-De spelar poker hela nätterna, sa fanskapet.
Asta satt tyst ett tag.
-Vinner de nå´t då?
-Sist jag satt med kammade hon hem några tusen dollar, men han förlorar ungefär lika mycket hela tiden. Det går nog på ett ut.
-Du satt med?
-Ja?
-Jag trodde att du hade blivit ett reformerat fanskap, sa Asta.
-Det finns gradskillnader i himlen, sa fanskapet och lyfte oliven ur martinin.



Arkiv

copyright  hamnqvist