Måndag den 14 februari 2005 Lita aldrig på kameler
Asta och fanskapet gungade fram på kamelen i den första morgonrusningen. -Är det verkligen någon action i det här, sa fanskapet. Sitta på en kamel i en rondell? -Det är en trevlig kamel, sa Asta. Det är rofyllt på något vis. Kamelen sniffade i avgaserna. -Jag litar inte på det där djuret, sa fanskapet och kröp ner i ytterfickan på ryggsäcken. -De gör en knop i timmen, sa Asta. Det är fridsamma djur. Kamelen knyckte på nacken och ryckte till sig kamelförarens tyglar. I ett oväntat skutt tog den sig över den trefiliga trafiken. -Vad var det jag sa, skrek fanskapet i ryggsäcken. Kamelen rundade några lastbilar och satte fart, rakt ut i öknen. Kamelföraren skrek och visslade. Asta försökte hitta tyglarna. Några hundar slog följe och skällde. -Var är vi, sa fanskapet efter en timmes galopperande genom öknen. -Jag ser tält, sa Asta genom en mask av sand och damm. Kamelen saktade ner i trav. -Är det andra kameler där framme, undrade fanskapet och kikade fram över axeln. -En hel flock ser det ut som, sa Asta. Kamelen gick de sista stegen fram till oasen. Han frustade i luften. Några män i vitt kom framspringande. Asta hasade av kamelen. Det utbröt en intensiv debatt. -De undrar var ni kommer ifrån, sa en kvinna i beduindräkt. -Från stan, sa Asta och gned sig i ögonen. Männen mottog denna information och fortsatte debatten. -De säger att de är imponerade av att du höll dig kvar på en brunstig kamel, sa kvinnan. -Det var inte mycket att välja på, sa Asta. -Vill du ha en kopp te, sa kvinnan och drog tillbaka slöjan. -Är det du? sa Asta. -Ja, sa Coco. -Var är Beata? -Hon är inne på marknaden och säljer getter, sa Coco. -Jag trodde att ni var på Cayman Island och spelade golf, sa Asta. Och jagade miljardärer. -Det gjorde vi också, sa Coco, men det var så grymt enahanda. Vi tog prispengarna och åkte ut och luffade lite. Och nu är vi här. Hos Ali Ben Hassan. -Är ni haremsdamer? sa fanskapet och tittade upp ur ryggsäcken. -Vi lär ungarna engelska och Office-paketet, sa Coco. -Utvecklingen går framåt, sa Asta. -Det beror på från vilket håll man ser den, sa Coco. -Det går åt helvete, sa fanskapet och kröp ner i ryggsäcken igen. -Han har hemlängtan, sa Asta och tog emot en kopp myntate.
Arkiv
copyright hamnqvist |