-Nu ska vi ut och bada!
Beata var hemma igen, full av energi. Sockerabstinensen var ett minne blott.
-Hallå, var är ni? Badtid. Handdukarna är packade, vattenflaskorna likaså.
Hon kastade av sig 10 kilo packning i hallen.
-Asta? Coco? Inte ens ett fanskap?
Det ekade tomt i lägenheten.
-Märkligt, sa Beata. De var ju här alldeles nyss.
Hon kryssade fram mellan målarburkar och fondtapetstumpar i vardagsrummet som numera mest var en ateljé.
-Ho ho? Ingen här?
Köket var dammigt stilla och solen gassade in.
-Och inte en snabb kolhydrat i sikte, sa Beata och lyfte på locket till kakburken. De sköter sig.
Det rasslade till i pigkammaren. Beata öppnade dörren.
-Är det här ni gömmer er, sa hon.
Coco tittade upp från boken hon läste liggandes i hängmattan tvärs över rummet.
-Vi har tagit semester, sa hon och stoppade i sig en nougatpralin.
-Men det är ju svinkallt här inne, sa Beata.
-Kylaggregat, sa Asta som låg på golvet och tittade på webbteve på laptopen.
-Och mörkt.
-Mörkläggningsgardiner, sa fanskapet. Vi hittade dem på överskottslagret. Perfekta.
-Det saknas bara snö, sa Beata.
-Jag läser om en polarexpedition, sa Coco. Högt.
-Och så har vi is här, sa fanskapet som låg i ett vattenfyllt martiniglas.
-Men det är ju sommar, sa Beata.
-Ja?
-Solen skiner, vädret är fantastiskt, man kan bada...
-Och?
-Man måste gå ut och njuta, sa Beata.
-Vi njuter så bra här, sa Coco.
-Men kvällarna är fina, sa Asta.
-Vi kanske kan ta ett kvällsdopp, sa fanskapet.
-Hopplösa är vad ni är, sa Beata.
-Vi hoppas på ett slut på sommareländet, sa Coco.
-Vi ser ljuset i tunneln, sa Asta.
-Julgransljuset, sa fanskapet.



Arkiv

copyright  hamnqvist