-Var det här det var problem, sa brandmannen.
-Vad för slags problem, sa Asta och hostade lätt.
-Har du släckt själv?
-Det brann inte så mycket, sa Asta.
-Ganska mycket rök ändå, sa brandmannen och drog till sig några meter vattenslang.
-Ingen rök utan eld menar du.
-Nå´t åt det hållet.
-Jag skulle just äta middag, sa Asta. Du vill inte ha lite?
-Vi ska titta på det här och sen åker vi, sa brandmannen.
Han klampade in i köket. Där låg de kalla varma mackorna och väntade bredvid en tallrik kall soppa. Ett grått dis hängde runt brandvarnaren. Röklukten var stickande.
-Fungerar inte brandvarnaren, sa han och tittade upp.
-Jo, sa Asta. Men batterierna har nog tagit slut.
Han klev upp på kökspallen och öppnade locket.
-De har inte bara tagit slut, sa han. De finns inte alls.
-Nu när jag tänker efter, sa Asta. Så har jag nog tagit ut dem. Den lever om så dant.
-Det är det den ska göra, sa brandmannen strängt.
-Men den lever om i hela tiden, sa Asta. Bara man steker ett ägg går den igång.
-Hur steker du de äggen?
-Lite knaperstekta, sa Asta. Med knaperstekt bacon till.
-Och nu idag, sa brandmannen och knäppte igen locket, vad knaperstekte du idag?
-Varma mackor.
-Som började brinna?
-Nja, sa Asta och skruvade på sig. Jag gjorde lammstek och potatisgratäng sist. Och det rann över en del.
-Gjorde du inte rent ugnen?
-Det går lättare om det förkolnar. Självrengörande liksom.
-Men du hade inte räknat med rökutvecklingen?
-Inte riktigt, sa Asta.
-Jaha, sa brandmannen. Då åker vi väl då. Du får vädra här men det går över om några dygn. Och så sätter du i batterier.
-Är det säkert att ni inte vill ha te eller nå´t?
-Har du något som inte är rökigt?
-Blå blom, sa Asta stolt. Brandsäker burk.
-Kör för det då, sa brandmannen och tog av sig hjälmen.



Arkiv

copyright  hamnqvist