-Äntligen, sa Asta och stoppade ner penslarna i en burk.
-Är du klar?
Fanskapet tittade upp från en kopp kaffe. Asta klappade på tapeten som låg utdragen över vardagsrummet. Sillar i blått, grönt och svart kastade sig upp ur japanskinspirerade skumprydda vågor.
-Nu är det dags, sa hon och såg omåttligt nöjd ut.
-Just ja, sa fanskapet. Vi ska ha kalas ikväll.
-Jag funderar på baba ganouj till snittarna, sa Coco.
-Glöm auberginer, sa Asta. Vet ni inte vilken månad vi är i?
-Augusti, sa Beata. En ganska sorglig månad. Sommaren tar slut. Mörkret lägger sig över Sverige.
-En ganska behaglig månad, sa Coco. Gott om godsaker i kökslanden.
-Den bästa månaden, sa Asta. Mörkret är varmt och inbjudande och som gjort för tända lyktor.
-Vi har haft kräftskiva redan, sa Coco.
-Har vi? Beata såg förvirrad ut.
-Den har du glömt tack och lov, sa Coco.
-Vad är kräftor mot Norrlands silverskatt?
-Ånej, sa Beata.
-Norrländsk sushi?
-I år igen? utbrast i fanskapet.
-Varje år, sa Asta. Och det bästa av allt. Vi får poliseskort.
-Ska du sätta handfängsel på mig, sa Beata.
-Det är väl ända sättet att få dig att sitta kvar, sa Asta.
-Surströmming är en barbarisk kvarleva från en tid då folk dog av matförgiftning var och varannan dag, sa Beata.
-Surströmming är groteskt, sa Coco. Fast intressant.
-Surströmming är en delikatess, sa Asta.
-Surströmmingen är så långlivad i magen, klagade fanskapet.
-Låt bli löken så går det bättre, sa Asta.
-Men det är ju löken som gör att man står ut.
-Prat. Nu dukar vi.
Asta satt i högsätet med en burk framför sig. Alla andra hukade bakom tända lyktor och kastruller med nykokt potatis. Asta satte konservöppnaren i burken. Det kom en puff från innanmätet. Doften av sulfatfabrik, åkerbärsmyrar och kulörta lyktor fyllde rummet.
-Mäktig arom, sa polisen.
-Det kommer aldrig att gå ur tapeterna, sa Beata.
-Vädrar vi några dygn löser det sig nog, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist