-Hur gick det med alla nyårslöften, undrade fanskapet en morgon när de satt i godan ro och löste korsord till frukost.
-Prata inte om det, sa Asta.
-Man ska inte förtränga saker, sa fanskapet. Ut med det bara.
-Jag får mindervärdeskomplex av nyårslöften, sa Asta. Det är inget roligt.
-Ömhuding, sa fanskapet. Du får gaska upp dig.
-Alla har så bra löften. Sluta röka, börja gympa, gå ner i vikt.
-Det finns alltid oceaner att ösa ur, höll fanskapet med om.
-Fina nyårslöften som berättar om vilka rika liv de lever och hur mycket de kan avstå.
-Tycker du det?
-Vad har jag att komma med? Sluta bita på naglarna?
-Det är väl fint så, sa fanskapet. Vad är det du saknar i skörlevnad? Drogvanor? Några dödssynder? Är det något jag kan hjälpa dig med?
-Nej, sa Asta med ett sniff. Det är ingen mening med det.
-Vill du antyda att du inte har några dåliga vanor att göra dig av med? Bara för att du börjat på yoga och inte hänger på Linnégatan varje kväll?
-Något åt det hållet.
-Ger du bort allt du har till de fattiga?
-Är du galen? Hur skulle jag då klara mig?
-Älskar du din nästa som dig själv? Mig till exempel.
Asta bara tittade på fanskapet där han satt med sina små horn och en rosett på svansen.
-Lite grann, sa hon. Om jag anstränger mig.
-Behandlar du alla lika, inklusive kvinnohatare, pedofiler och terrorister?
-Hur skulle det gå till?
-Förlåter du Skandia alla deras synder?
-Nej, vet du vad! Nu är du jobbig.
-Jag vet, sa fanskapet. Men medge att det finns gott om löften.
-Det blir så stort när du tar i så, sa Asta. Räcker det inte med några tior till Stadsmissionen?
-Det är en bra början, sa fanskapet. Men sen?
-Pensionsspara i etiska fonder?
-Du tar dig, sa fanskapet. Snart blir du kanske riktigt oegoistisk.
-Amnesty? WWF? SOS Barnbyar? Läkare utan gränser?
-Bra alltihop, sa fanskapet.
-Så om jag övar så har jag kanske något att komma med till nästa nyår?
-Absolut, sa fanskapet. Ta det en tia i taget.



Arkiv

copyright  hamnqvist