-Aldrig i livet, sa Beata.
-Men man kan äta marsvin, sa Coco. Varför inte det här?
-Äckligt, sa Beata.
-Håller med, sa Asta och stoppade penseln i mun.
-Lite magstarkt kanske, sa fanskapet och nöp en bit.
-Det är som kanin och fågel, sa Coco. Smakar kyckling.
-Allt skumt smakar kyckling, sa Beata. Orm, groda, ödla.
-Inte krokodil, sa Asta. Det smakar visst inte kyckling.
-Mer anka, sa fanskapet. Fast magert.
-Hur vet du det?
-Svåra tider drabbar även fanskap, sa han. Fastnade i djungeln en gång för länge sen.
-Jag tycker ni är pjåskiga, sa Coco. Pröva den här varianten med gremolata.
-Gremolata?
-En enkel liten blandning av vitlök, spiskummin, mandel, citron, rostad paprika, rödlök, koriander och persilja, sa Coco tålmodigt.
-Och så olivolja förstås, sa Beata.
-Du blir inte tjock av olivoljan, sa Coco.
-Det är chokladpuddingen du sväller av, sa Asta. Nu är den slut igen.
-Ni dribblar bort kärnfrågan, utropade Beata. Man kan inte äta råtta.
-Råtta är gott, sa Coco.
-Du är inte pålitlig, sa Beata.
-Bättre än chicken mac nuggets, sa Coco. Vet ni vad det består av?
-Orm? Groda? Ödla?
-Nästintill, sa Coco. Fett, senor, brosk och annat löst som blir över. Ihopmixat och smakneutraliserat för att sen smaksättas med artificiella aromämnen. Precis som de flesta snabbmatsprodukter. Och massor med transfetter.
-Transfetter från Transsylvanien, sa fanskapet. Såna som biter strupen av en.
-Du pratar så konstigt nuförtiden, sa Beata. Jag gillar chicken mac nuggets. Gjorde.
-Men råtta är inte bättre, sa Asta. Jag tror det blir svårt att sälja råttribs.
-Vi friterar, sa Coco. Det kommer att gå som smör.
Några dagar senare satt hon vid köksbordet och räknade kassan.
-Jag begriper inte hur det gick till, sa Beata. Du lyckades göra en kulinarisk succé av råtta.
-Otroligt, sa Asta. Hur bar du dig åt?
-Enkelt, sa Coco. Kryddor och kravmärkt.
-Ekologisk råtta?
-Biodynamiskt är alltid bäst, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist