-Vad var det där, sa Asta och blinkade.
-Fint väder?
-Kan inte vara möjligt. Det är vinter.
Fanskapet tittade på almanackan.
-Första februari i morgon. Maximilian har namnsdag.
-Februari, sa Asta och sträckte på sig. Det låter fint. Händer inte en massa trevliga saker i februari?
-Fettisdagen, sa fanskapet. Den åttonde. Och sen är det fasta förstås.
-Alla hjärtans dag, sa Asta.
-Fjortonde februari, sa fanskapet och gjorde en ny grop i huvudkudden.
-Men våffeldagen då, sa Asta. Är den inte snart?
-Jag hittar ingen våffeldag, sa fanskapet och granskade almanackan. Vi får hålla till godo med semlor.
-Och ta fram chokladtermosen.
-Apelsinerna.
-Limpsmörgåsarna med ost.
-Och prickikorv.
-Gå långt och göra en liten brasa.
-Göra Änggården osäkert och spana på Vinga.
-När jag var liten åkte man skidor, sa Asta.
-Det gör man nu också, sa fanskapet. I fjällen i alla fall.
-Det gör man kanske, sa Asta. Varför gör inte vi sån´t?
-Titta inte på mig, sa fanskapet. Det är inte jag som lever på popcorn framför teven.
-Jag gör annat också, sa Asta.
-Jo, jo, sa fanskapet.
-Men vi kanske utöka vår verksamhet?
-Bli lite vågade och åka på semester?
-Slå till med en skidresa.
-Gärna för mig, sa fanskapet. En dry martini i baren skulle inte sitta fel.
-Du går på knäckebröd och helmjölk, sa Asta. Du får njuta av utsikten.
-Äsch, sa fanskapet. Kör för det då.
-Jag hade ett par täckbyxor här någonstans, sa Asta och dök in i garderoben.
-Jag ringer SJ, sa fanskapet.
-Boka ett helt paket, sa Asta. Skidor, pjäxor, skidlektioner, rubbet. Här ska fröjdas i backen.
-Glöm inte att packa min kudde, sa fanskapet.
-Självklart inte, sa Asta och dråsade ut ur garderoben med en rosa skidoverall från 80-talet.



Arkiv

copyright  hamnqvist