-Fantastiskt fina kräftor, sa Coco.
-Vi har bara köpt tre kartonger, sa Beata.
-Postis hade med sig en med kinesiska, fortsatte Beata, men de räknas knappt.
-Ni kan väl inte äta mer än en kartong var? sa Postis med en klo i mungipan.
-Du har ingen aning om vad vi kan, sa Coco. Sist vi hade kräftskiva åt Asta fem kilo alldeles själv.
-Vi fick bära hem henne till slut och då ropade hon fortfarande efter mera, sa Beata.
-Och det gjorde jag med, sa Coco och satte tänderna i en skalad kräftstjärt.
Postis ryckte till en aning.
-Nu blir jag besviken, sa Asta.
Hon petade i högen av skal framför sig.
-Det är inget kul när det tar slut.
-Det finns ett helt berg med kräftor kvar, sa Postis.
-Men vi har ju knappt börjat, sa Asta.
-Jag skulle ha tagit med löjrommen, sa han.
-Har du löjrom?
-Flera kilo i frysen.
Asta, Beata och Coco stirrade på honom.
-Släkten i Kalix fiskar löja, sa han. De skickar ner lite när det blir över. Några kilo åt gången.
Coco suckade djupt.
-Jag tänkte ta med några hekto.
Det blev alldeles tyst.
-Men så glömde jag bort det.
Beata skrapade med en vass kräftkniv i vaxduken.
-Men det är ju inte långt hem, sa Postis.
Asta nickade eftertänksamt.
-Jag kan ju cykla hem och hämta.
Coco log uppmuntrande.
-Eller ta en taxi.
-Fast det blir ju dyrt, sa Beata. Det är bättre att du cyklar.
-Ta en snaps till så går det lättare, sa Coco.
-Vill du låna min regnrock? undrade Asta.
-Jag är snart tillbaka, sa Postis och dök ut i farstun.
-Det där kommer att ta tid, sa Coco.
-Och sen får vi löjrom till efterrätt, sa Beata.
-Sicket kalas, sa Coco. Att det alltid ska bli så bra.
-Bättre och bättre till och med, sa Asta.
-Skål systrar, sa Beata.



Arkiv

copyright  hamnqvist