-Vad tror du om det här? sa Coco och rynkade pannan. Hon sög eftertänksamt på en slocknad Gauloise och granskade löpsedeln för en känd svensk damtidning medan hon grävde runt med ena handen i den avgrundsdjupa handväska där hon slängde ner allt som behövdes för dagen, natten, eventuella övernattningar, festtillfällen och snabba utflykter till Marocko, Paris och New York. Man kan aldrig veta var livet tar vägen under dagen som hon brukade säga.
-Vad tänker du på, sa Asta och läste rubrikerna. Det är det vanliga dravlet. Vem som är kär i vem, vem som har mest silikon i brösten, vem som som är olycklig och tar bort sitt silikon, vem som har blivit av med körkortet igen och svinat som vanligt på gratisätarfesterna. Vad är det för konstigt med det?
-Jag tycker att just den här löpsedeln var väldigt intressant, sa Coco utan att lyssna så noga på Astas tirader. De brukar inte vara riktigt så här avancerade.
-Avancerade? sa Asta frågande. Jag tycker de är oerhört rudimentära. Mycket basala. Inte ett dugg avancerade. Folk beter sig som folk, och ibland som svin, och inte verkar de tänka så vidare värst men de klarar sig ändå och kommer på bild var och varannan vecka utan att ha gjort så mycket för att förtjäna det. Det är ju inte så att man behöver utmärka som Nobelpristagare för att komma på en svensk damtidnings löpsedel. Anna Book är ju med rätt som oftast. Av någon outgrundlig anledning. Det kanske är lite avancerat ändå.
Asta tuggade på en dillstjälk med en fundersam min.
-Titta här, sa Coco som missat hela utläggningen. Här är en dansk prinsessa som lyckats bli gravid efter flera månader av kris i veckopressen.
-Min bebis-lycka, stavade sig Asta igenom den braskande rubriken. Men det var väl trevligt för henne.
-Absolut, sa Coco. Lyckan är fullständig.
-Är du avundsjuk, sa Asta förvånat.
-Absolut inte, sa Coco. Hon får så gärna ha sin bebis-lycka för sig själv. Jag kan leva utan blöjbyten och söndertuggade bananer. Men titta på bilden. Vad ser du?
-Hon ser glad ut, sa Asta.
-Och?
-Och vadå? Hon kramar en liten hund. En svartvit hund. Och ser glad ut.
-Är det det som är hennes "bebis-lycka"? sa Coco. Har hon fått hundvalpar istället för barn? Det är ju ett medicinskt mirakel i så fall.
-Eller katastrof, sa Asta efter en lång paus. Hur ska det då gå för monarkin?
-Den där nya Sophie får afganvalpar istället för blåblodiga söner.
-Viktoria får bulldoggar.
-Madeleine blir med föl, sa Coco och rös. Det är perverst. De skulle ha lytt mitt råd och clonat mig så hade det funnits några vettiga exemplar av människosläktet kvar.
-Det var en himla tur att de inte gjorde det, sa Asta och rös i sin tur. Det räcker gott med en av dig.
-Världen vet inte vad den går miste om, sa Coco och hittade en tändare i botten på väskan.
 
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist