-Har du sett nå´t så värdelöst, sa Asta och skakade våldsamt på en brödform. Det släpper ju inte.
-Har du smörat formen? undrade fanskapet och plockade i sig några vallmofrön som stod som en sky kring formen alltmedan Asta bankade den i diskbänken.
-Smörat den? sa Asta förvånat. Ska man smöra formen?
-Klart du ska, sa fanskapet. Annars släpper ju inte brödet. Eller kakan. Som nu. Du ser ju själv. 
Asta drämde till på spisplattorna utan att det vackra brödet, som ett tag var dekorerat med vallmofrön, rörde sig en tum. Det satt säkert som en övergödd snigel i sitt skal. 
-Jag förstår inte det här, muttrade hon och tog fram en kniv ur redskapslådan. Det är så typiskt. 
-Visst är det typiskt, sa fanskapet förnumstigt. Du tänker dig inte för.
-Nej, det har du rätt i, sa Asta. Jag tänker mig inte för. Tänk vad jag hade sluppit om jag tänkt mig för. 
-Impulsköpare, sa fanskapet något på defensiven efter att ha blivit så positivt bekräftad. Det är vardagsekonomins värsta fiende. Fast bra i ett nationalekonomiskt perspektiv förstås. 
-Den där värdelösa kaffekvarnen till exempel, sa Asta mer och mer uppeldad och slog brödformen i väggen så färgen rök. Jag tyckte det skulle vara så romantiskt, och franskt framförallt, med nyrostade bönor och härligt nymalet kaffe. Hur ofta använde jag den? Tre gånger? Fyra gånger.
-På sin höjd två, sa fanskapet. Inte smakade det speciellt bra heller.
-Och den där bångliga råsaftcentrifugen som skulle vara så bra till allting, sa Asta och skar vilt med kniven i formen. Hälsosamma juicer och drinkar och till att göra äppelvin och morotsjuice och gud vet vad.
-Gud vet vad gjorde du aldrig men morotsjuicen kommer jag ihåg, sa fanskapet. Den satt kvar på väggarna länge. Mycket prickar för pengarna. 
-Minns du mixern? sa Asta och tittade upp från den massakrerade limpan som nu började tappa formen. 
-Den skvätte också bra, sa fanskapet och tuggade på en bit bröd som rymt. 
-Skvätte underbart, sa Asta, men lärde sig aldrig att mixa. Gryna möjligtvis, men inte mixa. 
-Den var väl också ganska dyr och stor och svår att diska, sa fanskapet och borstade bort en skur smulor som kom farande när en större bit bröd lösgjorde sig. 
-Det här ser ut som en mindre jordbävning, sa Asta.
-Som limpa är den ganska misslyckad, medgav fanskapet. Men så går det när man snålar med fettet. 
-Det ska inte vara något fett i en sån här form, sa Asta surt och slängde den i soppåsen. Det här är en bakform i äkta teflon inköpt på IKEA. Hela vitsen är att det ska släppa ändå. Utan smör, margarin, olja, ister, kokosfett eller sololja. 
-Aha, sa fanskapet, en sån form. För att hålla formen.
-Just det, sa Asta. 
-Men den fungerade utmärkt, sa fanskapet. Släng den inte.
-Vadå utmärkt? sa Asta.
-Det är den enda köksmanick du köpt som verkligen gett valuta för pengarna, sa fanskapet. Inte nog med att du sparat ett antal kalorier, du har gjort av med ännu fler nu den senaste kvarten. Kitchen aerobics.
-Det är det som är felet med arbetsbesparande köksredskap, sa Asta. Det är för mycket jobb med dem.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist