Måndag den 15 november 1999
Slarvsylta till middag

-Ja, det var inte jag som släpade hem den, sa Beata och skiftade skinka att sitta på för att olivoljedunken var för liten.  En glödlampa lyste i taket. Asta satt hopkrupen under kryddhyllan. Coco hade bänkat sig på ölbacken och var inne på sin sjunde julöl.
-Är det ingen som har en cigarrett? sa hon irriterat och rev i stanniolen på flaskhalsen. 
-Sluta larva dig, sa Beata. Vi har värre saker att tänka på än dina drogvanor. 
-För en gångs skull är jag oskyldig, sa Coco. 
-Det var ju du som sa att det bara fattades att vi gick ut och ströp en gås, sa Asta. För att vara riktigt traditionella.
-Strypa en ja, sa Coco. Inte släpa hem den levande. 
-Inte en gås av den kalibern i alla fall, sa Beata. Var hittade du den någonstans?
-Utåt Landvetter nånstans, sa Asta. Bakom ett Gunnebostängsel. 
-Det stod ingen skylt, eller varningstext, eller något annat upplysande någonstans, undrade Coco. Varning mördargäss eller nå´t sånt?
-Jo, det stod något på en skylt, sa Asta och funderade. Sekrutas? 
-Securitas? sa Beata. Stod det Securitas?
-Ja, sa Asta och lyste upp. Det stod det.
-Och så var det en massa plan där också eller hur? sa Beata. Plan, du vet, grå metall, vingar som sticker ut.
-Ja just det, sa Asta. Precis så var det. 
-Hangargäss, sa Beata. Coco nickade och såg inte uppmuntrad ut. 
-Jag tyckte de hade så många, sa Asta, att de gott kunde avvara en.
-Just den här kan de inte ha blivit glada av att avvara, sa Coco. Elakare gås har väl sällan skådats.
-Den var helt okej i bilen hem, sa Asta. Det var när du plockade fram förskäraren som det gick snett.
-Vad skulle jag ha gjort då, sa Coco. Frågat om den ville dränka sig frivilligt i ett skumbad?
-Du kunde ha varit mer psykologisk än att försöka skära halsen av den direkt, sa Asta. Den blev rädd.
-Nej, nu är jag trött på det här, sa Beata. Nu går jag ut och gör slarvsylta av den.
-Törs du verkligen det? sa Coco.
-Ja, sa Beata. Här kan vi inte sitta hela natten. Ölen tar slut.
-Du har helt rätt, sa Coco och skakade Beatas hand. Lycka till.
-Banzai, vrålade Beata och kastade sig ut genom skafferidörren. Det hördes ett fruktansvärt skrik som följdes av dunsar och hiskeliga ylanden. "Släpp taget" skrek Beata hysteriskt. Efter ett tag blev det tyst och så öppnade hon skafferidörren. 
-Ni kan komma ut nu, sa Beata. 
-Var är gåsen? undrade Asta och såg sig om i det demolerade köket.
-Vi förhandlade fram en vapenvila, sa Beata. Vem känner för stekt falukorv och makaroner ikväll?
-Toppa det med lite kaviar så slinker det alltid ner, sa Asta.
-Jag ska bara lufta vinet, sa Coco och drog fram en låda Chateau Margaux ur skafferiet.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist