-Det är förskräcklig med den här hetsen och stressen, sa Asta och sjönk ihop mellan två afghanbroderade kuddar, två i Beatas samling av slöjdkonst från hela världen. Nu när Beata flyttat in i lägenheten så bodde samlingen tillfälligt hemma hos Asta. Egentligen låg saken till så att Beatas man Arthur hotat med att inte betala flytten om inte lumpen kom ur vägen som han uttryckte det, lite lumpet kan man tycka. Det höll på att kosta honom en högt älskad fru men han hade gått relativt oberörd genom krisen vilket gjorde Beata betänksam. Hade hon skrämt vett i honom tillräckligt på sista tiden? Började hans äktenskapliga iver att falna? Så Beata lyssnade bara med ett halvt öra på Astas vojnevojnevadtidengår fort-tirad den här måndagen. 
-Alldeles nyss var det fredag eftermiddag och fullständigt kaos på jobbet, fortsatte Asta enträget. Kan du fatta att allt elände ska inträffa på fredagar efter tre? Här har man rullat tummarna i godan ro och väntat på helgen hela dagen och så säger det schlopp och så börjar telefonerna att ringa och kriser uppstå och saker har helt plösligt kommit bort och information saknas och måste åtgärdas nu. Mycket märkligt.
-Det är inte klokt, sa Beata oengagerat och granskade noga en makrameprydd snusnäsduk från Trinidad. Var det maltuggor i den eller inte? Beata undrade i sitt stilla sinne om Asta höll på att bli lika frisinnad med städningen som Coco och om det bodde saker i hennes linneskåp och skafferier? Insekter och sån´t? Malariamyggor bland kaviartuberna? Man kan inte lita på någon tänkte hon och vände på några kuddar i soffan.
-Men nu tycker jag att det är värre än vanligt, sa Asta och drog en sibirisk nöthårspläd tätare om benen. Nu känns det som om helgen börjar redan på måndag kväll. 
-Måndag hela veckan, sa Beata. Det var en film med Bill Murray, han som var spökjägare i Ghost busters, den där sura typen, och i den här filmen fastnar han i en måndag som också är Ground Hog Day någonstans uppe i Montana eller Kanada eller var det nu var men så blir han kär till slut i Andie MacDowell och så blir allting bra. 
-Nej, nej, nej, sa Asta och kramade en av afghankuddarna hårt. Det känns inte alls som måndag hela veckan. Det skulle vara en befrielse om det vore så. 
-Befrielse, sa Beata förvånat. Men det är ju helgen man ser fram emot. Måndag, då ligger ju hela veckan framför en och det är evigheter tills man får slappna av med räkor och vin och mysa till det.
-Mysa till det, fnös Asta och fick morrhår från pläden i näsan. När man stressar som en skålllad råtta genom den ena rumphuggna veckan efter den andra. Knappt har måndag gått så är det röd dag och ledigt och klämdag och fan och hans moster. När man skulle behöva alla fem dagarna för att verkligen hinna med. Nu när det är vår och allting. 
-Jaha, sa Beata lugnad. Är det inte värre än så. Du är helgstressad. Då behöver du bara vänta till efter industrisemestern så blir det långa veckor och allting återgår till det vanliga igen. Tids nog blir det vintertid också. 
-Industrisemestern, sa Asta och kröp ihop under filten. Det är en evighet av fredagar dit. 
-33 för att vara exakt, sa Beata och klappade lite förstrött på filten. 55 innan den är över. 
Från filten hördes bara ett kvävt stönande. 
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist