-Jag är besviken på det här nya året, sa Asta. Det är inte ett dugg
bättre än det förra. 
Hon satt i Beatas nya amerikanska soffa med tofsar och revärer och smuttade på champagne som var över från nyår. Coco satt i andra hörnet och sög irriterat på ett plastmunstycke samtidigt som hon försökte begripa sig på Viktväktarnas nya fyra-veckorsmatsedel. Beata satt och rev upp bakstycket till makens julklappslusekofta.
-Håller helt med dig, sa Coco för en gångs skull. Till och med ett sämre år. Är det någon som begriper sig på det här? Vad är maizenamjöl? Går det att äta?
-Ja, jag hade också förväntningar på det här året, sa Beata. Men det har inte blivit mycket av det alls tycker jag. Du reder sås med maizena. Det är tydligen kalorisnålt. 
-Aha, sa Coco. Men om det nya året kan man bara säga att morgnarna är lika tidiga. 
-Kvällarna kommer lika fort, sa Asta. Men du kan reda med potatismjöl också. 
-Men inte ens jag orkar med dem när de väl kommer, sa Coco. Vem orkar stå och reda sås till middag? Gud så ambitöst. 
-Jag trodde det var en mardröm i morse, sa Asta. Klockan ringde sex men jag ångrade mig och satte klockan på sju istället. Och när radion gick igång så säger en kvinna: Det här är nyheterna, klockan är sex.
-Men hon var ju sju, sa Beata förundrad. Kan de inte klockan? 
-Jag kan inte klockan uppenbarligen, sa Asta. Jag måste ha ställt om tiden istället för larmet. Sen kunde inte jag somna om förrän kvart i åtta när jag var tvungen, absolut tvungen att gå upp.
-En rysare, sa Coco. Påminner om när jag bodde ihop med den där yogaläraren två veckor. Han skulle upp och meditera klockan fem. Vad ska det vara för mening? Sova sittandes istället. Knäppgök. 
-Jag har allvarliga funderingar på att reklamera det här året, sa Beata allvarligt och bet av en garntråd. Tänk vad mycket pengar man gör av med på nyårsfirande. Raketer och champagne och gåslever och ny klänning och servetter och allt vad man måste ha. 
-För att inte tala om vad Sauterne kostar och gåslever utan Sauterne kan man bara inte äta, sa Coco. Då storknar man av kolesterolet. 
-För att inte tala om allt man lovar, sa Asta med en rysning. Guld och gröna skogar, fettfrihet och rökfrihet och trohet och vad får man
tillbaka?
-En massa vardagar, sa Coco. Långa veckor och korta helger. 
-Slut på ledigheten ända fram till påsk, sa Beata. Det är en evighet
till skärtorsdag. Man kan börja tröstäta för mindre. 
-Dåligt samvete av alla brutna löften ända fram till sommaren när det ändå är för sent att göra något åt saken, sa Asta och sjönk djupare ner i soffhörnet.
-Räkningar, momsredovisning och självdeklaration, sa Coco som startat eget.
-Nej, inte det också, stönade Asta och gled sakta ner under soffbordet. 
-Jag känner på mig att 1999 kommer att bli ett typiskt mellanår, sa
Beata. 
-Man skulle ha rabatt på så här sent på århundrandet, sa Coco. Affärerna har rea på gamla modeller. Varför ska vi betala fullt pris för ett uttjatat sekel?
-Man kanske kan få mängdrabatt, sa Asta.
-Jag vill ha pengarna tillbaka, sa Beata.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist