Måndag 18 oktober 1999
Guldkorn på nätet
-Hushållning är en ädel sysselsättning, sa Asta.
Hon låg utsträckt i den hallonröda soffan och detaljstuderade
månadens räkningar samtidigt som hon läste i ett digert
kompendium.
-Vad ska det vara bra för? undrade fanskapet som undersökte
en ny sorts single malt som Coco plockat upp på flygplatsen.
-Man måste vara realist och skrämma sin ekonomi till lydnad,
sa Asta.
-Skrämma till lydnad, fnös fanskapet. Snart kommer du väl
dragande med att du ska momsredovisa och föra kassabok också.
-Nej, det kommer inte förrän i nästa kapitel, Asta bläddrade
fram fyrtio sidor. Här står det. "Förhävelse mot de
ekonomiska grundlagarna är roten till allt ont och leder till armmod."
Det du. Och här - "sunda neuroser är allemansspararens bästa
vän".
-Spara på män? sa fanskapet och rullade eftertänksamt
på en klunk whisky. Kan det vara lönsamt?
-Inte spara på män, sa Asta. Odla sunda neuroser så
man håller i plånboken. Män räcker inte så
länge.
-Du låter misstänkt lik Beata, sa fanskapet och sträckte
på klövarna. Har hon varit här och skällt på
dig nu igen?
-Skällt och skällt, sa Asta och knaprade på en torr
skorpa utan smör eller marmelad. Hon har pekat ut några rimliga
konsekvenser av ett slösaktigt leverne. Fattigdom, difteri och elände.
-Dravel, sa fanskapet. Livet är till för att njutas, inte
för att göda neuroser som slaktsvin på ollon och tryffel.
-Hur skulle det se ut, sa Asta chockerad. Vi ska inte ha så många
lampor tända här förresten. Och måste du dricka så
mycket whisky? Vet du vad den där kostar?
-Kostar gratis, sa fanskapet surt, för den har Coco lurat av någon
stackare på Kastrup.
-Hon kan ju också konsten, sa Asta och la pannan i djupa veck.
Det är kanske där man ska börja. Eller om jag skulle sälja
lilla bilen. Spara in på garagehyran. Flytta kanske, till någon
liten etta på Hisingen. Behöver man mer än tjugo kvadratmeter
egentligen? Och så får det bli linsgryta.. Medhavd linsgryta
till jobbet och utspädd linsgryta till middag. Kan inte bli mer än
några kronor per dag. Istället för som nu, fyrtio kronor
för industripytt med rödbetor. Myrorna har rätt snygga kläder,
om man tvättar och syr om och färgar.
Fanskapet tittade under hornen på Asta.
-Det där låter inte kul, sa det. Framför allt låter
det inte ett dugg likt dig. Nog för att Coco tar priset när det
gäller att sprätta pengar men du har aldrig haft några
allvarliga problem med det förut. Varför denna spariver helt
plötsligt?
-Någon gång ska man väl växa upp och ta ansvar
för sitt liv, sa Asta förståndigt.
-Vad är det du läser egentligen, undrade fanskapet.
-Det ser du väl, sa Asta och höll upp kompendiet lite fumligt.
Ett löst ark som legat instoppat lösgjorde sig ur det. Fanskapet
norpade snabbt till sig bladet.
-Aha! Nu förstår jag. Vilken lättnad. Jag trodde du
hade gått och blivit alldeles fel på. www.caviar.com. 2 oz
Sevrugakaviar för fyrtio dollar. Så det är det du ska ha
alla pengarna till. Beställa kaviar på nätet. Man tackar.
När kommer leveransen? Lagom till nyår hoppas jag.
-Så fort jag har bestämt mig för vilken räkning
jag inte ska betala den här månaden, sa Asta.
-Den där som det står Telia på kan du hoppa över,
sa fanskapet. Du har ju telefon på jobbet.
-Har du alldeles rätt i, sa Asta. Vi måste ju ha råd
med citron och rödlök också.
Astas arkiv
copyright hamnqvist |