Måndag den 1 februari 1999
I regnpsykosens grepp
-Jag kommer inte till jobbet idag, sa Asta till växeltelefonisten.
Jag har fått en regnpsykos.
-Så här kan du inte hålla på, sa Beata när
hon äntligen lokaliserade Asta under sängen några timmar
senare.
-Är det inte dags att rycka upp sig lite, sa Coco och planterade
sig på sängkanten.
-Hur, kom det mörkt från under sängen.
-Du kan väl prata med oss i alla fall, sa Beata irriterat. Bara
för att det regnar lite. Var glad att du inte bor i Bergen. Där
regnar det 365 dagar om året eller vad det var. Över trehundra
i alla fall. Och i Eldslandet med. Du som är så förtjust
i Bruce Chatwin. Då kan väl lite duggregn inte vara så
mycket att pipa om. Eller?
Det var dödstyst under sängen. Beata böjde sig ner och
försökte se vad som hände. Hon kom snabbt upp och gned sig
på näsan.
-Hon drog till mig, sa hon förvånat.
-Det här är allvarligt, sa Coco. Vi måste hitta på
något. Är konjaken slut?
Beata försvann ut i vardagsrummet och kom tillbaka med en synnerligen
tom flaska Martell.
-Inte mycket att hurra för här inte, sa Coco bekymrat.
-Vi har ett problem, höll Beata med om. Jag skriver en lista.
Systemet. Vad ska vi ha?
-Vad tycker hon om, funderade Coco. Kuba är fortfarande inne eller
hur?
-Ay, ay, ay, gnällde Asta under sängen. Mi vida.
-Cuba libre, sa Beata. Det måste vara mörk rom eller hur?
-Svart som synden, sa Coco. Det borde pigga upp lite. Och choklad,
med romrussin. Skriv upp choklad. Vad finns det för andra synder som
man kan pigga upp henne med? Och var är fanskapet?
-Han extraknäcker, väste Asta dovt och fick en dammråtta
i halsen.
-Vi får hämta hem fanskapet, sa Beata diktatoriskt. Jag
ringer SJ. Ser var det är stopp någonstans.
-Äter hon, undrade Coco. Har hon fått någon frukost?
-Har du fått någon frukost, vrålade Beata genom sängbotten.
-Nä, sa Asta hest och försökte hosta upp den sista råttan.
-Då går jag och köper croissanter, sa Coco. Café
crème och croissanter blir bra. Och du Beata, du får nog ta
henne med lämpor, inte skrika så. Jag hade en moster som var
psykotisk av sig. Hon fick återfall om man skrek åt henne.
-Vill du ha lite fotmassage Asta? sa Beata med sin mildaste röst.
Det var tyst under sängen.
-Ett varmt bad med mycket skum i, försökte Beata igen. Parfym,
och tända ljus, och lite fotmassage på badkarskanten.
Under sängen hördes ett undertryckt snörvlande i dammet.
-Ja, kom det till slut.
Två timmar senare satt de i soffan med en rosig Asta inlindad
i badrock och håret i turban.
-Och när jag ändå var igång, sa Coco och sippade
på en Cuba libre, så hoppade jag in på resebyrån
och bokade en resa åt oss. Två veckor på Kreta i augusti.
Ifall den här sommaren blir lika djävlig som den förra.
Vi måste ju tänka på din psykiska hälsa.
-Skål för den, sa Asta.
Astas arkiv
copyright hamnqvist |