Asta kom inrusande i Cocos obeskrivligt stökiga vardagsrum, snubblade på en trave vinylskivor med Frank Sinatras samlade utgivning, ramlade rakt i armarna på en fåtölj och utbrast:
-Jag är kär.
-Vi vet, sa Coco lugnt och bläddrade vidare i den tyska läkarboken från 1897.
-Nej, inte han. Det är slut. Jag är kär, såld, förälskad, förstår du inte?
-Vadå slut, sa Beata. Fick han fängelse för våld mot tjänsteman? Kan inte vara möjligt. Vänta så ska jag ringa min advokat.
-Skit i advokaten, sa Asta oväntat otåligt. Jag är kär. Jag behöver ingen advokat. 
-Nu förstår jag ingenting, sa Coco och tittade upp från skroflerna. Är du slut eller är du kär? Är det samma krake som sist? 
-Det här är en skönhet, sa Asta och slöt ögonen. Jag är så lycklig.
-Gå inte på utseendet, sa Beata. En snygg fasad, en vacker nuna, det är ingenting att hänga upp sin lycka på.
-Trams, sa Coco. Inte kan man sitta och glo på en ful karl dagarna i ända. Det har inte jag tid med i alla fall. Ge hit en rejäl snygging, med lite fart på, så blir jag glad.
-Och snabb också, sa Asta och log saligt. Så snabb, så vacker.
-Nu låter det något, sa Coco. Han har ingen kompis utan moral?
-Du är fullkomligt förtappad, fräste Beata. Har du inga andra ambitioner än att vältra dig i synd och elände? Och så försöker du dra med dig den där stackars veliga kraken också.
-Hon är mycket mer rutinerad än du kan föreställa dig, sa Coco. Jag har sett henne dra järnet på Rio-Rio, och några andra ställen med. Hon kan vältra sig hon med.
-Ni lever som grisar, sa Beata. Det är bedrövligt.
-Surkärring, sa Coco och tände en illrosa cocktailcigarrett med guldmunstycke. Men berätta mer om din nya goding Asta. Var hittade du underverket?
-På Linnégatan, svarade Asta och spejade i taket. 
-Trygga jaktmarker, sa Coco. Man vet vad man får på Linnégatan. Är han konstnär?
-Vem? sa Asta.
-Ditt nya kap, sa Coco tålmodigt. Är han kulturarbetare? Mediaslav? Fri konstnär utan pensionsförsäkring?
-Nej, det ingick ingen försäkring, sa Asta. Bara garanti.
-Garanti? sa Coco och rynkade på pannan. På en karl?
-Äntligen ett klokt ord från dig idag, sa Beata. Ska ni gifta er?
-Gifta mig med en laptop? Räcker det inte med att jag är gift med jobbet?
-Det är inget fel på samer, sa Beata. De har en annan religion bara. Och är lite korta.
-Jag var ihop med en sioux-indian en gång, sa Coco. Det var intressant, det jag kommer ihåg. Han var medicinman och hade mycket jox för sig. Svampar och sån´t. Tror jag.
-Vad pratar ni om, undrade Asta. Jag är kär i en dator. En laptop, notebook, tre kilo bärbar dator. Jag har shoppat mig lycklig.
-Åh, men det är det säkraste sättet att bli lycklig på, sa Coco. Välkommen i klubben.
-Glöm inte att pruta bara, sa Beata. På allt.
-Jag fick en musmatta på köpet, sa Asta.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist