-Sommar, sa Beata och fnyste. Ska den aldrig ta slut någon gång?
-Är du alldeles från vettet, utbrast Asta chockerad. Nu när det för en gångs skull är drägligt ute?
-Beata har rätt, sa Coco helt oväntat från soffans djup. Hon låg inbäddad i kuddar och filtar med en tjock halsduk lindad runt strupen. Fruktansvärt överrreklamerat skulle jag vilja säga. 
-Varmt och kvalmigt, sa Beata. Man blir svettig och dan.
-Kallt och eländigt, sa Coco. Man blir alldeles nerkyld.
-För mycket sol, sa Beata. Och exponering av bara kroppar.
-För mycket regn, sa Coco. Råkar man klä upp sig...
-Klä av sig menar du, inflikade Beata.
-...så blir man sjuk, fortsatte Coco och kraxade till. Se på mig. Semester. Sjuk. Synd om.
-Och om Coco börjar tycka synd om sig, sa Beata, då är det riktigt illa. 
-Sen är det så oestetisk, sa Coco. Se på alla dessa förvirrade turister som går omkring med bara ben och svarta sockar till joggingshortsen och allt hår. Det är så mycket hår överallt. På ben och armar och ryggar. Ruskigt är det.
-Har du ingen besvärande hårväxt, undrade Asta. 
-På min kropp finns ingen besvärande hårväxt, sa Coco. Om det någonsin har funnits så är den utrotad. 
-Bortopererad med andra ord, sa Beata. Fruktansvärt dyrt. När det finns engångshyvlar. 
Asta tittade sorgset på sina egna ludna vader, och kände diskret om det stack ut några strån på hakan. 
-Jag tycker inte om att raka benen, sa hon. 
-Du kan rycka bort stråna, sa Beata hurtigt. Det är lite dyrare men det håller längre. 
-Jag tycker inte om att rycka bort dem heller, sa Asta och rös. För sen börjar de växa ut igen, och det sticker och svider och så fastnar de under huden. Sen växer de sig långa och liksom krullar ihop sig så att det blir som en liten kvissla på benet. Sen när man klämmer på kvisslan så kommer det ett långt svart hår. Man kan dra och dra och det tar aldrig slut. 
Beata och Coco tittade på henne som det satt ett utomplanetariskt monster i bästa fåtöljen och åt små barn. 
-Det är säkert, sa Asta. Jag har hört fler som varit med om samma sak. 
-Bränn bort skiten med laser, sa Coco.
-Det sägs att håriga kvinnor har starkare benstomme och muskler än hårlösa, sa Asta fundersamt. Blir inte bensköra så fort. Det borde vara ett bra urvalskriterie i den genetiska valsen. 
-Du förstår ingenting, sa Beata och skakade på huvudet. Alla har hår. Mer eller mindre. 
-Det är bara det att det inte ska synas, fyllde Coco i. Den genetiskt slipade mannen vill inte se håren. Det räcker om han känner stubben på vaderna så vet han. Män är så visuellt orienterade förstår du. 
-Det ska verka men inte synas, sa Beata. 
-Det ska inte verka som det syns, sa Coco. 
-Det är bara att vänta till vintern då, sa Asta. Så man kan ha släckt i sovrummet. 
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist