-Har du slagsida, sa fanskapet och petade på Asta som halvlåg i sängen med en yllehalsduk och fårskinnsväst runt axlarna. Hon tittade på det med oförstående blick. 
-Vadå menar du?
-Du lutar betänkligt, sa fanskapet och satte en hov i sidan på henne. Snart trillar du ur sängen. 
-Pyttsan heller, sa Asta. Det är inget fel på mig. Lite stel bara.
-Lite stel? sa fanskapet. Du ser ut som det lutande tornet i Pisa.
-Jag är helt ok, sa Asta. Pigg som en mört, alert som en alika, smidig som en örn.
-Du kan inte påstå att du är smidig, sa fanskapet. Du rör dig som en gammal tant på nittiotvå. 
-Struntprat, sa Asta. 
-Jag slår vad om att du inte kan stå med handflatorna i golvet, sa fanskapet. 
-Klart jag kan, sa Asta som började tröttna på att bli häcklad. 
-Visa mig det då, sa fanskapet och såg upplivad ut. Asta suckade över denna barnsliga begäran, vältrade sig ur sängen och ställde sig på trasmattan.
-Inte så där, sa fanskapet. Fötterna närmare ihop, och så inte böja knäna. Det är fusk. Ihop med knäna. Så ja, nu börjar det likna nå´t. 
Asta pustade och stånkade och sträckte och drog och sakta, sakta närmade sig fingerspetsarna mattkanten. Sen töjde hon sig till det yttersta och med ett stilla knakande fick hon ner två darrande handflator på golvet. 
-Duktigt, sa fanskapet. Asta svarade inte. 
-Det räcker nu, sa fanskapet. Asta var fortfarande tyst. 
-Du kan sluta nu, sa fanskapet.
-Jag kommer inte upp, morrade Asta till slut. 
Fanskapet stod tyst i tre sekunder och sen brast det ut i ett klingande sataniskt asgarv. 
-Det är inte roligt, fräste Asta ansträngt. 
-Hi hi hi, vrålade fanskapet och rullade runt på trasmattan utan att märka att Asta vacklade till och började få slagsida igen. Med ett brak rasade hon över ända.
-Ska du ta livet av mig, vrålade fanskapet. 
-Försöka duger, muttrade Asta och borstade av sig det värsta dammet
-Vad har du gjort med ryggen egentligen? sa fanskapet när krutröken lagt sig. 
-Jag har haft semester, sa Asta. Semester innebär i regel att man sover borta, och borta bra men hemma bäst för de har inte samma sängkultur borta som hemma. Sängarna är hårda. De är gjorde för människor utan nivåskillnader. Det är jättetrevligt att vara borta, och maten är god och solen lyser och havet är varmare än poolen och allting är så mysigt, ända tills jag ska gå och lägga mig. För då landar jag i regel med en dov duns och sen ligger jag och knölar på axeln hela natten. Eller ligger i brygga på rygg. Därför ser jag ut så här. Därför är det fullbokar hos varenda massör i hela stan efter semestern.
-Det är det jag alltid har sagt, sa fanskapet. Det är farligt att vara ledig.
-Men vad gör man inte för semesterersättningen, sa Asta. 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist