-Ja se det var allt en tvättäkta Halloween, sa Asta och skärskådade sina bitmärken i spegeln. Jag tycker om att vi skapar traditioner. Det känns så tryggt och bra.
-Nu ska vi bara ut och strypa en gås också, sa Coco, så är vi riktigt traditionella.
-Gås kan man väl ändå inte äta, sa Beata. 
-Varför inte då? sa Coco. 
-Det är ju så vansinnigt fett, sa Beata och såg chockad ut.
Coco tittade oförstående på henne.
-Fett är gott, sa hon sen. Vad är det för fel med det?
-Man blir fet, sa Beata förståndigt och klappade på sina skinntorra knän. 
-Just därför, sa Coco och la upp sina silkesbeklädda fötter på matsalsbordet. Man måste ha lite att ta av nu när det blir vinter och kallt. Så man inte fryser.
-Du kan väl klä på dig som vanligt folk, sa Beata och tittade värderande på Coco somför kvällen var iklädd tre lager transparanta linnen i något nymodigt material, kjol som knappt syntes, och en vansinnig rävhatt med strutsplymer som hon hittat i en secondhandbutik.
-Coco ser ut som kapten Cook i den där mössan, sa Asta och försvann i riktning mot köket. Fattas bara en sabeltandad tiger, eller var det tigertandad sabel? En sån där machete typ. 
-Jag klär mig som folk gör mest, sa Coco. Det är du som klär dig konstigt.
-Jag? sa Beata. Jag har en klassisk klädstil. Jag köper mina kläder på Mulberrys. Men det kan väl du inte ens stava till. 
-Vadmal och tweed, sa Coco. Det är möjligt att det är klassiskt men det är knappast något att hålla på och banta och fjanta för. Du är sur och hungrig för jämnan. Grymt attraktivt. 
Hon tände en extratjock cigarr. Beata viftade irriterat med en fitnesstidning. 
-Vi har tack och lov inte samma smak, sa hon sen när hon kunde se klart igen. Jag faller inte för italienska smörsångare. 
-Nej, svenska halmpåsar ska det vara, sa Coco. Med charm som en lagårdsdörr i februari. Kommer det en dam med gnista i så tar de eld och brinner upp på två minuter och sen var det bra med den saken. 
-De är inte flottiga som dina i alla fall, sa Beata och barrikaderade sig bakom fitnesstidningen. 
-Nej, olja brinner stadigt och länge, sa Coco och blossade på cigarren. Tunga, täta moln la sig över sällskapet. 
-Jag ser i alla fall ingen anledning till att tappa greppet om sin kropp och svälla ut över alla gränser som du gör, sa Beata efter ett tag. Det är motbjudande. 
-Tänk att det är mest kvinnor som tycker sånt är motbjudande, sa Coco och blossade vidare. Ganska få män klagar över lite former. Är inte det konstigt?
-Män är konstiga, sa Beata. Tack och lov att man har karaktär. 
-Så du ska inte ha någon marängsviss då, undrade Asta som stack in huvudet från köket. 
-Klart jag ska ha marängsviss, sa Beata.
-Det är ju fett, sa Coco och höjde på ena ögonbrynet.
-Äh, sa Beata. Lite måste man ha att ta av nu när det blir vinter och kallt. 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist